Om mig

Jag var en sådan där som alltid drömt om att skriva en bok. Jag kunde berätta minnen från barndomen om hur jag lärde mig läsa när jag var tre, skrev mina första historier vid fyra och alltid pratade om att jag skulle bli författare. Nu närmade jag mig trettio och ännu ingen bok i sikte. Visserligen pluggade jag till journalist, men ju mer jag lärde mig där, desto mer medveten blev jag om att journalistik inte nödvändigtvis har någonting alls med författande att göra.

Så jag tog en paus. Jag läste kreativt skrivande på Södertörns högskola och lagom till terminens slut hade jag bestämt mig. Jag skulle skriva en bok. Jag skulle inte hinna bli åttio och med vemod minnas mina skrivardrömmar. Jag skulle åtminstone ha försökt.

Det var precis lika svårt som jag trott. Jag kom inte igång, hittade ingen historia. Jag fick tipset att det som ligger en närmast är det som är svårast att berätta, men också det man hanterar bäst. Och det var så jag slutligen hittade ämnet: Tillvaron på internatskolan som jag gått på, som jag flera år efter studenten, fortfarande sällan pratade om. SSHL – Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket.

Efter femtio sidor släppte det. Efter 300 sidor tänkte jag att det fick räcka och skickade iväg till olika förlag. Då var det januari. I februari trillade första refuseringen in. Den var hjärtekrossande. Och plötsligt slog det mig hur naiv jag varit. Jag trodde att det svåra varit att skriva en bok. Men det svåra var ju att bli utgiven.

I slutet av mars kom ett mail från en förläggare på Forum, som jag på måfå valt ut och skickat manuset till. Hon gillade det sa hon, hon ville ha ett möte med mig. Vi sågs och jag började skriva på version 2.0. Jag lämnade in det i slutet av augusti. Efter en dryg månad fick jag först ett jublande ja, därefter ett besviket nej och jag la mig på golvet hemma och bankade huvudet i golvet. Såg förläggaren framför mig, sittande med mina två versioner manus på bordet mellan oss. Gick det inte att skriva den perfekta 3.0? Kunde jag inte skapa en perfekt blandning av de två tidigare? Just där på golvet kändes målet ouppnåeligt. Men någon dag senare samlade jag upp spillrorna av mig själv och skrev den version som jag slutligen blev kontrakterad för.

Såhär i efterhand inser jag att min väg till målet var en raksträcka i jämförelse med många andras. Mitt första försök till bok blev en riktig, verklig bok. Jag hoppas att den ska läsas av många. Diskuteras av ännu fler. För jämsides med ambitionen att bli en stor författare, finns drömmen om att skaka om världen och förändra den.

När jag inte skriver jobbar jag som redaktör på Spoon. Jag spelar korpenfotboll i Love and Peace United, Stockholms Freds och RFSU Stockholms gemensamma lag.