Vad är det för fel på vädret? I flera veckor har jag kånkat runt på jacka och paraply och svettats likt en klimakteriedrabbad i det kvava hög-lågtrycket.

Nu rinner regnet och jag har förstås lämnat paraplyet hemma, det var ju sol i morse, från klarblå himmel.

Kvart i fyra ska jag hämta Nour på dagis. Innan dess ska jag helst ha redigerat klart de dryga hundra sidor som jag lovat att skicka till förläggaren på fredag, och så ska det ha slutat regna.

Och precis när jag skrev de orden började de regna ännu mer och jag fick huvudvärk. Vältajmat.

Nyss var jag nära att blogga om hur värdelöst skrivandet går och hur jag ångrar att jag ens började på en ny bok. Men så lossnade det för en kvart sedan och nu sitter jag här och känner mig genial och tvungen att blogga om det istället.

Livet. Hellre bergdalbana än karusell som sagt.

Ida har flyttat ut nu och jag har tagit över hennes vackra skrivbord vid fönstret. Jag har svår skrivångest, om två veckor börjar skolan och då måste jag ha koll på läget. Så bra koll att inga romanförsök kväver min c-uppsats.

Men det är en typisk måndag idag. Hej facebook, hej hemnet, hej alfapet, hej allt utom den bok som jag helt tappat greppet om. Har dessutom skrivit ut i storlek åtta för att spara papper, vilket gör det oöverskådliga än mer oöverskådligt.

Men det är åtminstone rent och välstädat här.

Det som är härligt att bo nära Råsunda är att man hör målet ett par sekunder innan man ser det på teven. Lika härligt är att folk hänger ut från balkongerna och snackar match när man är på väg hem från tåget. Men härligast är att jag känner på mig att vi kommer se många fler matcher live i fortsättningen. I blickfånget från vår balkong bygger de ännu en arena och om den blir nationalplatå som lovats, kommer vi nästan kunna se matcherna från ballen. Kunna ta inträde rent av.

Det här med att känna lust att blogga går verkligen upp och ner. Trots att mycket hänt och många bilder tagits (inskolning, reggaefestival, Nours första mata-fåglarna) har jag inte orkat riktigt. Jag har rent teoretiskt mer skrivtid nu, i och med att Nour är dagisbarn, men den här veckan möblerar vi om kontoret fullständigt, brorsan flyttar ut efter sju år och det känns vemodigt men samtidigt nystartigt. Höst rent av. Så tiden går åt det, men nästa vecka. Då! Ska jag jaga flowet Lisa pratar om. Och jag håller ju med henne om allt hon skriver, i en framtid kommer DAMP att krylla av författare som fikar bort dagarna i väntan på att karaktärerna ska leda oss vidare. (Jag kommer att försöka värva dig Lisa, så fort vi får platser lediga.)

Nour älskar i alla fall dagis, i lördags morse stod hon missmodig vid ytterdörren när klockan passerat nio och vi ännu inte gått hemifrån. De första dagarna blev hon jättearg när vi kom och hämtade och vägrade gå därifrån, men nu verkar hon ha förstått att det finns en kontinuitet i den där platsen full med barn, sånger och leksaker, och igår kastade hon sig glädjestrålande i min famn vid hämtning.

Vi försökte kompensera henne i lördags med att ta henne på reggeafestival i Uppsala, men liksom i Prideparaden somnade hon som en stock i vagnen bakom sina hörselskydd, innan hon hunnit se särskilt mycket. Vaknade istället vid två när vi kommit till lägenheten vi skulle sova över i, och tyckte att det var morgon tills jag slutligen lyckades övertyga henne att hon hade fel. Jag vet att det finns föräldrar som älskar att sova med sitt barn mellan sig, men Nour är en vandal. Snurrar, sparkar, slåss. Det får hon gärna göra, i sin egen säng. Klockan åtta nästa morgon vaknade hon med ett skratt och började springa runt runt runt, hungrig på livet och på vad söndagen hade att bjuda på.

Men idag är det onsdag. Och Sverige leder med 3-0 över Skottland.

Vi trotsade regnet och gjorde familjeutflykt till Uppsala reggaefestival. Nu är det uppehåll, barnet sover och stämningen är grym.

Har äntligen funnit fredagsron och det är nu dags att börja läsa finfina Simonas säkert lika finfina bok. Har även ställt mig i reservationskön för Josefin Palmgrens Engångsligg, som någon sorts tyst protest mot DN:s recension (hittar den inte på nätet än). Allt krut på att såga, men vi debutanter är faktiskt kött- och blodmänniskor, inte gjorda av papp. (tyckte för övrigt att det här var en bra reaktion på recensionen.) Jag fick också en recension som handlade mer om recensentens förväntningar och förhoppningar än om själva boken, det verkar vara rätt vanligt.

Drick inte massor av vin med bara musslor i magen.

Somna inte med en briljant skrividé i huvudet och tro att du ska minnas den dagen efter.

Sista intensivskrivardagen. Imorgon tillbaka till Stockholm och jag längtar efter sambo och lägenheten. Visserligen flyter det bra med texten nu, men det är tidspressen som gör mig effektiv.

Sitter som sagt på loftet i vår bod, som kryllar av de barndomsminnen som mamma tagit hit. Jag ska välja ut det som jag tycker passar mitt eget barn och resten ska väl slängas antar jag.

Fraggelbandet fanns här. Som jag letat, det var min närmaste vän och följeslagare från femårsåldern och framåt. Varje resa till och från dagis lyssnade vi på det och jag kan fortfarande alla sånger utantill. Vissa är sega, men man orkade aldrig spola kassettband, man genomled, medan andra är helt briljanta.

Så nu skrivs boken till en-pytteliten-skalbaggsunge-som-vill-växa-till-en-jätte-och-det-sitter-han-och-önskar-för-sig-själv-en-eftermiddag-mitt-i-solen-på-en-gammal-sten (allt i samma andetag). Med mera.

Har egentligen en dags-deadline på tjugo sidor, vilken jag inte hållit. Men nu har jag kommit på knepet, jag låter karaktärerna tjafsa, så är jag genast i hamn.

- Du ljuger!
- Nej!
- Jo!
- Nej!
- Jo!
- Nej!
- Jo!
- Nej!
- Jo!
- Nej!
- Jo!

Skämt åsido. Jag skriver mycket mindre dialog den här gången och jag kan inte riktigt komma på varför. Men det finns en mening med allt. Och jag har, trots bristen på dialog (tidernas sidätare), snart fyrtio skrivna sidor efter tre dagar.

Och Sommar tar sig, Andreas Lundstedt var grym idag tycker jag. Och imorgon är det Pija Lindenbaum som jag också ser fram emot. Sommar är dagens höjdpunkt och vilostund. Då jag äter lunch och planterar syrénhäck.

Energiladdare under skrivpausen.