Strax efter min tillagda fundering över ordvalet i föregående text, dök detta inlägg upp på Martin Melins blogg.

Och jag svarade förstås:

Hej Martin.

/Agnes

Imorgon tar vi båten till Gotland. Då jobbade vi för RFSU och hängde i deras tält och det regnade som det alltid gör när jag är där. I år ska jag göra mitt första betalda filmjobb, en informationsfilm som jag börjar känna mig riktigt peppad på att göra.

Just nu mellanlandar vi över natten hemma i Solna, efter underbart häng på Barnens ö med grymma vänner. Vi grillade lamm och badade från klippor i havet. Nu sitter jag på balkongen och njuter av att inte behöva ha massa kläder på mig. Har lovat mig själv att skriva fyra sidor ikväll, men blicken dras istället mot Flickvännen som jag håller på att läsa ut och verkligen gillar. Smart och välskriven.

Nour vaknade mitt i natten med hostan från helvetet och med hög feber. Men allmäntillståndet, ordet jag aldrig tagit i min mun innan jag fick barn, är bra. Hon leker och lever rövare som vanligt. Blöder näsblod, det kommer så ofta nu för tiden att vi vant oss. Men jag antar att hon kommer att få bränna ett kärl förr eller senare, om det fortsätter i samma takt.

Livet är gott. Trots att jag håller skrivdeadline sämre och sämre för varje minut som slinker förbi.

Om Ola Salo hade varit kvinna, hade han antagligen fått frågan vad han tänkt göra av sitt spädbarn under den två månader långa turnén. Istället nämns hans föräldraskap endast i förbigående i artikeln:

Han har också, liksom flera av de andra i bandet, hunnit bli pappa. Salos dotter Judith kom till världen i april.

Så inte bara Ola Salo blev pappa, hela bandet blev det, och jag tänker mig den hypotetiska intervjun med Sahara Hotnights, inför premiärkonsertern och efterföljande sommarturné. Samtliga bandmedlemmar nyblivna mammor. Hade de sluppit frågan? Hade de sluppit skuldbeläggande inför att lämna sin partner ensam med barnet hela sommaren?

Kom igen Fredrik Söderling.Är det så självklart för dig att männens roll är på fält och kvinnans vid spisen?

Artikeln som citatet och bilden är från dagens DN Kultur, skriven av Fredrik Söderling, men den verkar inte finnas på nätet än. Länkar så fort jag hittar den.

En hel kropp hade myggan till godo och så valde den min häl. Bara ben och brosk och massor av nerver och det kliar så mycket att jag är redo att amputera foten nu.

Apropå klåda har vi försökt plantera vattkoppor på Nour. Vi får veta om vi lyckats om två-tre veckor. Det sägs ju att det ska vara skonsammare för barnet ju yngre de är, men när chansen föll över oss och vi bestämde oss för att ta den, kände jag mig ändå rutten. Där satt Nour med spade i hand, ovetande om att hennes föräldrar snart skulle skicka pesten på henne. Hon trodde att semester stundade, sol och bad och vind i håret hela sommaren lång. Tji fick hon.

Förresten. Ni som är sugna på lite sommarkoppor till sitt barn kan ju höra av er.

Artikeln om PCOS i dagens DN var intressant läsning. Jag har nämligen PCO, födde för tidigt med kejsarsnitt, men har aldrig någonsin hört talas om att det skulle finnas någon koppling de tre sakerna emellan. (Nu blev jag visserligen utslängd från BB och väntar fortfarande på kallelsen för det där återbesöket som skulle utreda varför Nour kom för tidigt, men jag misstänker att PCO inte hade nämnts som skäl oavsett.)

I Almedalen för två år sedan hamnade jag i ett samtal med två kvinnor från Patientföreningen för PCO och PCOS och vi eldade upp oss över att ingen verkar kunna någonting om sjukdomen, trots att tio procent av alla kvinnor är drabbade. Tio procent. Det är mycket och nästan lika många som de 10-15 procent ofrivilligt barnlösa i Sverige.

Jag var tjugo när det uppdagades att alla ägg som borde ha lossnat från mina äggstockar, istället klumpat ihop sig i något som liknade vindruvsklasar. Då hade jag ätit en p-pillersort som förvärrat läget i mer än fem år. På ungdomsmottagningen hade de bett mig välja den sort jag tyckte såg bra ut, antagligen saknades kunskap där också. Jag hade tur, jag fick en remiss till kvinnokliniken och en förklaring till varför aldrig min mens kom tillbaka.

PCO och PCOS måste ha funnits i århundraden, om inte mer. Ändå födde jag barn, för tidigt och med kejsarsnittsnitt, utan att någon visste att det fanns en koppling.

Nej, man ska fan inte gå och dra på sig kvinnosjukdomar. Bättre att ha potensproblem, prostatacancer eller kärlkramp. Då finns hjälp att få och forskningsanslag att söka.

Vår roadtrip närmar sig slutet. Från Varberg åkte vi igår vidare till Jönköping där vi åt småländsk kebab (de som kan sin kebab vet att den är den enda, eller såsen är) kollade fotboll och hängde på stranden. Idag drog vi via Signesbo där Nour fick pensionärsfika vid eget bord och nu är vi i Stensjön, vid en liten paradisstrand som Nour vägrat lämna. Vi har badat, grillat och chillat. Med sin nya harkrankstil (på händer och tåspetsar) försökte Nour ta sig tillbaka till vattenbrynet, oavbrutet, fram tills hon somnade av utmattning.

Nu ser vi Chile förlora mot Brasilien. Vi levde längre på hoppet än på oddsen.

Imorgon hem till Solna.

Vi är i Varberg. Vi har firat midsommar och att Nour tagit sina allra första egna steg i livet. Tre stycken tog hon, dök sedan på näsan och blodet sprutade. Gråt och glädje.

Ett par timmar senare gick hon igen, fem-sex steg i rad, och nu är vi alla nästan maniskt påhejande.

Vi vill se mer! Mer mer mer!

Nour har fått dagisplats från augusti. En mysig och närliggande Montessoriförskola med en liten grön gård och en större asfaltsfärgad. Enda haken är att man måste kunna gå för att börja. Och Nour kan inte gå än. När vi var där och gjorde studiebesök och hon klättrade upp och ner för trapporna i lekrummet, utbrast en av pedagogerna:
Hon går inte!?
Som att det var något vi inte visste.
Nej, men det är lugnt sa vi.

Jag tänker att Nour säkert lär sig gå innan juli är till ända. Jag tänker också att vi kan hävda att hon går när hon är hemma, men att den nya dagismiljön hämmar henne. Vi kan visa bilderna på när hon drar Joel i sin gåstol.

Vad kan de göra? Kasta ut henne? Det måste väl ändå vara diskriminering?

I broschyren vi fick från förskolan stod att de fokuserar på barnets individuella utveckling. Att barnen lär sig att ta hand om sig själva och sin omgivning. De lär sig putsa silver står under en punkt.

Så himla viktigt och praktiskt det känns. 2010.

Nour tog för övrigt det första frivilliga steget (krypet menar jag förstås) ut i en pool idag. Sedan ville hon aldrig mer gå upp. Badkrukan har blivit en fisk.

Idas B har en grej för städning.
Nour tvättar.

Att gåstolen innehöll en Joel såg Nour enbart som en bonus.