Jag och Nour chillar hemma hos faster Bea. Vi ska sova har inatt och imorgon ska vi till playan, de andra ar ute och letar efter en barnstol till bilen infor resan dit. Barnsakerhet ar inte hogprio har, pa flygplatsen hade de aldrig hort talas om ordet bilbarnstol och praktiskt taget all barnmat och valling ar fullproppad med socker, men vi agerar svenskt och forsoker ga runt problemen. Hittills gar det ratt bra faktiskt. Nour har borjat dricka kopiosa mangder vatten, men ar inte lika hungrig pa mat, vilket ar forstaeligt med tanke pa hettan. Nya saker hander med henne varje dag. Hon kryper numera ratt fort. Klattrar och klanger och svunnen ar den tid da man i godan ro lamnade henne pa golvet och hon satt kvar en timme eller tva. Imorse forsokte hon skutta ur sangen under ett obevakat ogonblick.

Bea bor i ett Almodovarhus i tva vaningar, med starka farger och udda mobler, hogt i tak, stora fonster, spiraltrappa och snygga foton pa vaggarna. Jag tror att det ar husets storlek som dessutom gor det svalt. Det ar en drom att vara har, fria fran Leia, den inkontinenta hunden, som de senaste dagarna har ballat ur fullstandigt. Av svartsjuka eller karlek, ingen vet, men hon kastade sig standigt over Nour, skallde och ylade och det ar stor lattnad som fyller mig har, i huset utan hund.

Men imorgon blir det alltsa playan, isla negra, och overnattning. Tiden flyger, pa fredag ska vi traffa den tredje systern som kommit tillbaka fran semestern. Kanske aven Nours farfar.

Vi och systrarna hittade varandra. Det var ett glädjefyllt möte och mycket stress släppte efter att vi vankat av och an i väntan på att de skulle dyka upp. Vi satte oss på ett hak, drack kaffe och påbörjade ett samtal som jag tror kommer fortsätta under hela vår vistelse här.

Det är varmt. Jag har hittat ett kafé med trådlöst nätverk. Nytvättat hår torkar på några minuter och jag har nog aldrig njutit så mycket av värme som nu, efter den svensk-sibiriska vintern. På flyget hit drömde jag att det snöat i Chile. Så var det tack och lov inte.

Nour och faster Bea.

Vi ar framme i Santiago, har sovit bort jetlagen och ar redo for nya aventyr.

Nour var en sann hjalte hela resan. Hon somnade under starten pa Arlanda, sov ett par timmar och vaknade pa ett stralande humor. Planet var fullt av deltagare till Kanal 5:s seriosa storsatsning Wipeout och Nour lat sig hanforas av kandisglansen. Men nar Dolph Lundgren slog sig ner pa satet intill likt en pepparkaksfargad legosoldat, sag hon smatt forfarad ut.

I Madrid dodade vi ratt manga timmar. Nour holl sig vaken och blev alltmer peppad och overtrott. Nar planet antligen lyfte kl 01.00 somnade hon med nappflaskan i mungipan och sov hela natten. Och sa landade vi i trettiogradig hetta och ett helt folk som pratar spanska.

Hon verkar gilla det. Hon borjar till och med bli kompis med Leia, sambos kusins ganska ackliga hund, som kissar overallt. Imorse hade de en stund av spirande vanskap, Nour och Leia pa heltackningsmattan i vardagsrummet.

Senare idag ska vi forhoppningsvis antligen fa traffa sambos tva av tre halvsystrar och nervositeten ligger som en brustablett i magen. Sist vi var har, 2007, forsokte vi ocksa traffa dem, utan lycka. Men nu har de haft bade mail- och telefonkontakt och vi har en betydligt mindre kamera med oss, som forhoppningsvis inte ska fa dem att springa at andra hallet.

Tre nyfunna systrar for sambo, tva nya kusiner for Nour. Hall tummarna for att allt gar vagen idag.