Råsundas möjligen övertydligaste skylt, finns mellan Konsum och hemma.

Fina Clark har givit mig mitt livs första award. (Så varm och go jag blev i kroppen,) Jag ska publicera min bloggs tionde bild. Liksom Ida har jag rätt nyligen bytt blogg (inte så nyss egentligen men jag skriver alldeles för sällan numera) Så den sträcker sig inte längre än till förra sommaren, till min mamma och snyggcykeln som vi köpte billigt på Sankt Annadagen. Här är inlägget som hörde till.

Men i min mycket äldre blogg från 2004 och framåt hittade jag syskonbilden till Clarks bild, när vi viker tranor på Odenplan för freden. Heja freden! Det gör mig också lite varm i kroppen att det allra första inlägget i den gamla bloggen handlar om killen som jag faktiskt fick till slut och numera har världens goaste, krulligaste och nu även väldigt solbrända Nour med.

Själv vill jag prisa:
Onekligen, för sina grymma texter och fantastiska bilder (och så har hon dessutom precis släppt en bok och har ett barn som är låtsastvilling med mitt)
Daniel, för att han räddade mitt liv som nybliven, flaskmatande förälder och för att han skriver så underbart om Korvas.
Johanna, min fina skrivarkollega, också en flaskförälder som betytt mycket för mig.
Och sist men inte minst, Lina, som ska gifta sig nästa helg, hurra!

Nej, jag måste lägga till ytterligare en! Frida Gro, för att du skriver så fint. Och på pricken.

Jag och Nour är tillbaka i civilisationen och medan vi varit borta har balkongen fått solnedgångssol. Helt fantastiskt. Det hade man aldrig kunnat tro när vi var på visning i ösregn i oktober.

=Råsöndag.

Idag vände vädret. Strålande sol och längdskidtur. Här är vi alla femton i fredags, minus fotografen.

Solen skiner idag med. Nu drar vi ut på stan för att träffa morbror Gunnar. Härliga tider.

SSHL i torsdags:

Nour och kära gamla Cissi, på kafé i lördags:

Nour och Apan på V-day, senare samma dag.