Ja, tänk det vände. Vädret värmer och energin sprakar i vener och artärer. Idag har både jag och mina bröst blivit intervjuade, vilket var roligt och peppande och igår köpte jag en iPhone. Är redan frälst och sektlik i mitt beteende. Ska så fort som möjligt börja mobilblogga i farten, vänta bara.

Idag är första fotbollsträningen för Love and Peace United, det spritter i benen.

Har märkt att det har börjat hända saker på amningsfronten där hemma. Eller kanske snarare på anti-amningslobby-fronten. Håller ju på med en bok om flaskmatning med Johanna och blir både peppad och förbannad av det här och det här. Förs inte tankarna ohejdat till indoktrinering?

Trots att skillnaderna för hälsan mellan flaskmatning och amning i många fall är små ska alla i samhället, från myndigheter till medier, förespråka amning för svenska barn. Det är kontentan av en deklaration som Sverige skrivit under.

(Taget härifrån)

Men vi har ännu inte hittat ett förlag till vår bok. Kan det ha att göra med den undertecknade deklarationen?

Jag har även lämnats med hakan vid golvet efter att ha skummat mig igenom KAOSET som utbrutit med anledning av att Birgitta Olsson tänker arbeta trots att hon ska bli morsa till hösten. Och att Alex Schulman vars blogg jag verkligen gillar och som jag trott varit en man av jämlikt föräldraskap, gör detta underliga utspel. Grundat i dålig självkänsla möjligtvis, för jag är övertygad om att han är en fullt duglig primärförälder. Eller så driver han bara med oss som vanligt. Glädjande nog får han ett indirekt svar av sin författarkollega Camilla Läckberg här.

Sist men inte minst hittade jag denna underbara recension av min redan existerande bok. En person som verkligen fångat vad jag vill berätta. Särskilt stycket om språket gillar jag.

Inte är jag ledsen över att missa tidernas snöigaste februari i Sverige, men lite längtan känner jag ändå över att inte sitta med dygnet-runt-uppkoppling och kunna kasta mig ut i debatten.

Det är mycket som händer, kroppen är full av rundgång, på ett positivt sätt. Jag ska träffa en producent imorgon förmiddag som tycker att det bor en film i min bok. Jag tyckte det var så fint beskrivet och jag vet inte om alla känner likadant som skriver, men det är ju bilder som målas upp. Människor som går längs verkliga stigar. En film som löper parallellt med texten.

Så sålde jag ju min gamla älskade lägenhet idag. Och hittade en ny. Som jag verkligen vill att vi ska bo i. Vi ska på extravisning imorgon och stenen är i rullning i magen. Jag hatar budgivning. Jag hatar de hundratals människor man måste trängas med på visningarna. Jag hatar att ligga sömnlös och bo in sig och ständigt vänta på samtalet som ska säga att Den är er lägenheten! Tänk om jag får skriva det i slutet av veckan: Den blev vår, lägenheten. För det händer så sällan, att man kommer in någonstans och känslan är rätt och alla krav uppfylls.

Och i fredags blev jag kontaktad av internatchefen på Sigtunaskolan. Han ville att jag skulle komma dit och prata om boken, eftersom han trodde att många elever skulle läsa den. Jag blev så glad, har känt stor ovisshet kring hur den ska bemötas där, och det värmer att de tar till sig den och inte skjuter den ifrån sig. Trots att de inte läst mer än de tjugo sidor som ligger uppe på förlagets hemsida. Och framför längtar jag efter att få diskutera den med någon som är elev på skolan idag, någon som är mitt i det där som jag en gång var mitt i.

Sist men inte minst värvade jag Korvaspappan till mitt och Johannas skrivprojekt idag och det gör mig så lycklig. För hans blogg och sätt att vara en jämställd förälder på, inspirerade mig otroligt mycket när jag själv var gravid, och gör på många sätt fortfarande. Det kan bli så bra det här, en viktig bok som kan göra skillnad.

Nej, om man skulle ta och försöka varva ner med ett glas vin och lite Anna Anka & Co, som alla pratar så mycket om. Det gäller att hålla sig uppdaterad. En av dem heter visst Agnes.

Jag vågade inte tipsa om vår insats i Heliga familjen innan det sändes, ville lyssna själv först. Men här kan man höra mig, min sambo samt dotter, lite i efterhand. Vi är någonstans i mitten.

Men lyssna helst på hela programmet. Göran Skytte och den svada av konservativt, gubbigt översitteri han levererar, slår det mesta jag hört. Överhuvudtaget har jag svårt för biologister, om det råkat undgå någon.

Faktiskt var Göran med i min roman från början. Som exempel på en typisk röd-i-sin-ungdom-blå-på-sin-ålders-höst-person, men jag tog bort honom någonstans i redigeringsprocessen. Kan inte riktigt minnas varför nu, efter att ha hört honom på radio skulle jag helst stoppa in honom igen. Men det får väl bli i nästa bok…