En sista fika på Fika

Om två dagar sätter vi oss på ett flyg tillbaka mot Sverige. Just nu gör vi vårt bästa för att plocka russinen ur Torontokakan. Nour sveper runt på en sparkcykel som till allas stora glädje hittades i en soptunna häromdagen. Jag har köpt regnbågsfärgade skrivarvantar på Kensington, hippiestadsdelen. Vi har lånat en lägenhet med knarrande trägolv och stuckatur av en tjej som heter Amelie. Och vi har allihop börjat längta hem på riktigt. Alla utom Ilya möjligen, som ändå varit halva sitt liv på resande fot. Det blir en helt ny värld för honom där hemma, dagar i sträck utan att sitta nedtryckt i ett babyskydd. Rutiner, barnstol och annan lyx han inte har en aning om ens existerar.

Efter ett par dagar här kunde vi inte hålla oss från att åka förbi New York när det ändå låg så ”nära”. Vi pausade vid Niagara falls, i ett hotellrum på ett casino som hade fallen precis utanför fönstret. Dagen därpå såg vi ingenting alls på grund av all dimma och snö. Men efter tio timmar i hyrbil genom snålblåst och ösregn nådde vi de amerikanska vännerna vi hittat i Santa Teresa. I ett sagohus bodde de, ungefär en halvtimme med tåg från det stora äpplet. De bjöd på ugnsrostade grönsaker och kyckling, pulled pork och långa samtal inpå småtimmarna. Mjuka sängar i i ett tornliknande gästrum. New York city var kallt men coolt, min första gång där och allt var stort. Men vi lyckades hitta Brooklyn, ett leksaksmuseum, frihetsgudinnan, Chelsea market och några mysiga kaféer. Tunnelbana åkte vi också och gul taxibil.

I fredags kom vi tillbaka till Toronto och våren. I morgon ska det bli 21 grader och Nour hoppas på att äntligen få slippa strumpor. Vi skulle alla gärna slippa hennes strumpor, minst en halvtimme varje förmiddag går åt att lirka på dem på olika sätt.

fikaFönsterplatsen på kafét Fika, med dalahästar i fönstersmygen. Möjligen var det hemlängtan som drev mig hit.

Lämna en kommentar




Kommentar: