En högljudd minoritet

Idag läste jag DN-artikeln om Sigtuna av Björn af Kleen. Skälet till att jag ens hittade den i semesterkoman var för att jag är med i gruppen Sigtunafördettningar på Facebook, där det under dagen hade postats kommentarer av några som känt sig censurerade i kommentarsfältet till en annan grupp som kallar sig Save SSHL. Sidan har flera tusen likes och ett par personer hade uttryckt en åsikt som admin beslutat att ta bort. När förändringens vindar blåser som starkast vaknar de mest konservativa och skriver på väggar i grupper. Och de förstår sällan att de stjälper istället för hjälper.

Artikeln i DN är på många sätt knasig läsning för en utomstående, men en text som väcker mängder av igenkänning för en invigd. De engagerade föräldrar som vet sina barns bästa och som är emot den nya rektorn. Vill sparka ut henne. Hon stänger de anrika elevhemmen, hon byter ut husföräldrarna. Hon har fattat vad det handlar om, tänker jag. Hon har bestämt sig för att bryta upp strukturer och bygga en ny sorts skola och det är modigt. Hon har styrelsens stöd, för första gången för så radikala förslag skulle jag tro, vilket är en förutsättning för att stå upp mot den ekonomiskt starka och röstmässigt högljudda grupp föräldrar som vill bevara till varje pris.

Föräldern Rickard i artikeln är oerhört upprörd över rektors ”vänsterretorik”. Riv strukturerna! hade hon skrivit i ett mail till föräldrar och elever. Använt sig av ”feministiska ordval” hade hon också gjort.

Det går nästan att känna spottet flyga ur den upprörde Rickards mun. Riva strukturer. Ett sådant jävla vänsterpåfund. De feminstiska ordvalen blir jag nyfiken på, de återges inte, men att feminism är något dåligt i Rickards värld framgår tydligt. Rivna strukturer och feminism är per automatik något dåligt i den konservativa internatskolevärlden.

Föräldrarna hotar att ta barnen från skolan samtidigt som de hintar om att de nog kan pytsa in lite stålars om det behövs. Lite fundraising, lite donationsvilja. Flera kan inte släppa sin gamla skola, de är villiga att dunka huvudet blodigt i Herrgårdens stängda dörr i försök att få den att gå upp igen. Herrgården är kungens gamla elevhem, det går inte att stänga Herrgården. Det förstår väl varenda rojalist. Var ska kungen då dricka kaffe på återträffen?

Men vad de inte fattar är att skolan inte handlar om att de ska ha någonstans att fnittra och minnas på dekadjubiléet. Som elever tyckte vi att de var rätt töntiga när de svassade omkring i Bergas korridorer och ville provligga sin gamla säng. Och när jag var där i våras och blev lite blödig över var i rummet jag haft skrivbordet på min tid, var tjejerna som bodde där precis lika ointresserade. Skolan är till för de elever som går där, inte för dem som gick där 1995 eller 1958.

Jag tycker att Sigtunas nya rektor är något viktigt på spåren och jag tror att hennes satsning kan riva, eller åtminstone rucka, strukturer som verkligen behöver försvinna. Jag förstår sorgen över uppsagda husföräldrar. Jag gillade verkligen min husfar och hade också gråtit om han fått sluta. Om mina föräldrar startat en protestgrupp för att störta rektorn hade jag säkert också propagerat för hennes avgång. De vuxna har makten, över sina barn och över pengarna de hotar att lägga på skolgång på en annan skola än SSHL. Men när till och med fördettingarna i Sigtunas styrelse insett att det bästa för skolan är att moderniseras, känns det sorgligt att föräldrarna inte kan se att all energi de lägger på att stoppa förändringarna endast handlar om dem själva. Om en skoltid de saknar, en hierarkisk struktur de vurmar för. Kampen har egentligen ingenting alls att göra med deras barns bästa.

Låt den högljudda minoriteten ta sina barn till en annan skola. Kanske till någon i Stockholm. (En av de mest upprörda eleverna i artikeln, vars elevhem skulle stängas, tyckte att det var för få stockholmare på hemmet han erbjudits som alternativ.) Så kan de utlandssvenskar som behöver en trygg skola i Sverige få bygga den ifred ihop med kompetenta pedagoger.

Och alla ni kränkta, hotade och hotande föräldrar, väx upp. Lyft blicken. Häng lite mer med era barn och ta reda på vad de verkligen tänker och känner. Alltså det som ligger bakom allt det ni lärt dem att de ska säga att de tycker. Så kanske det går upp för er att världen ständigt förändras och en välmående skola likaså.

Taggar:, ,

Lämna en kommentar




Kommentar: