Om varför ingen ska lägga sig i att jag flaskmatar mitt barn

Jag är delägare i ett släktföretag som årligen har möten. En het potatis har länge varit rätten att ta med sin partner till den efterföljande middagen. Fram tills för några år sedan var du tvungen att vara gift för att din respektive skulle vara välkommen. Efter viss diskussion och en del knorrande ändrades kriterierna till att den partner som var mantalsskriven på samma adress som delägaren, var välkommen. Härom året försökte jag dra det hela steget längre med att slopa kriterierna och istället låta varje delägare själv fatta beslutet om vem som var en livspartner värdig att möta släkten. Om vi klarade av att äga och driva ett företag borde vi även kunna fatta ett sådant beslut. Tyckte jag.

Men det tog hus i helvete. De högljuddaste delägarna rasade mot beslutet och känslorna slog i taket. Beslutet avfärdades utan omröstning. Istället klubbades ett annat igenom, nämligen att den delägare som vill ta med en person som inte är skriven på samma adress, ska inkomma med en ansökan till ledningsgruppen minst två månader i förväg. Ledningsgruppen ska sedan avgöra om personen är välkommen eller inte. Hur den ska göra det framgick inte.

Igår klubbades ett förslag igenom i Riksdagen om ett förbud mot att marknadsföra bröstmjölksersättning i Sverige. Endast två andra produkter lyder under samma förbud: Sprit och cigg. Vin är sedan en tid tillbaka tillåtet att göra reklam för.

För mig är det samma förminskande syn på mig som förälder som att de högljuddaste i släkten avfärdar min förmåga att som delägare själv bedöma vem jag anser mig vara ihop med. Och i fråga om bröstmjölk vs ersättning hamnar debatten direkt i ett hörn där de bådas näringsinnehåll ställs mot varandra, vilket i mina ögon är helt irrelevant. Det är sedan länge klarlagt att både bröstmjölk och ersättning är bra näring för barn i ett land som Sverige under deras första månader i livet. För mig handlar det istället om rätten att anses vara en förälder kapabel att fatta beslut för mitt barns och mitt eget föräldraskaps bästa.

Jag lever nämligen med övertygelsen att alla nyblivna föräldrar vill sitt barns bästa. De föräldrar som inte vill sina barns bästa har problem djupare sittande än att en lag mot reklam för ersättning kan förändra det. De föräldrarna behöver antagligen professionell hjälp och stöd för att bättre kunna ta hand om sina barn.

Valet mellan bröstmjölksersättning och bröstmjölk ska ligga hos mig. Att anse att jag inte kan sålla ut relevant information, föreställningen att jag ska hjärntvättas att välja bort amning efter att ha sett reklam för olika ersättningsmärken, är ett omyndigförklarande. Vi drunknar alla i reklam och de flesta av oss vet att vi inte får ett renare hem av att välja ett annat rengöringsmedel, att risken att dö i en bilkrasch finns kvar även om jag har krockkuddar i varje vrå. Vi tror heller inte att vi plötsligt ska få oväntat besök om vi köper en viss sorts kaffe. Jag är vuxen nog att ställa för- mot nackdelar gällande de produkter som säljs på mig. Och i mitt fall, vårt fall, är valet att flaskmata ett fantastiskt och väl fungerande sätt att dela ansvaret. Ett sätt att hjälpa varandra genom den första intensiva tiden, att båda kunna ge närhet och näring och ett val för att leva så jämställt som möjligt.

Själv befinner jag mig dessutom i en gråzon som få pratar om. Jag är en flaskmatande förälder som ger bröstmjölk. Nour föddes för tidigt, sondmatades länge och pumpningen blev en så naturlig del av föräldraskapet att jag har pumpat ur mjölk även till det fullgångna barn jag födde för snart ett par månader sedan. Mjölk som vi ger med hjälp av flaska.

Men jag kommer förstås inte undan för det, jag har redan fått frågan oändligt många gånger hur jag orkar pumpa regelbundet, om varför jag inte vill amma. På BB fick jag be om att få hyra en pump fem gånger innan de hämtade en. Detta efter att flera olika barnmorskor avrått mig. ”Inte behöver du det, du har ett friskt barn som du kan amma.” Till och med barnmorskan på MVC tvekade länge när jag bad henne skriva in i förlossningsbrevet att jag ville hyra en pump på BB. En notering som, trots att hon slutligen gjorde, ändå ignorerades. Så innehållet spelade här ingen roll, det är istället flaskan som är det stora onda.

Det pratas mycket om att de flesta mammor i Sverige ammar sina barn. Det verkar finnas en enorm rädsla för att kvinnor skulle välja en annan väg om de fick upp ögonen för ersättning. Det är sorgligt att de som bär på rädslan inte frågar sig varför dessa kvinnor i så fall skulle välja bort amning. Jag vet att det finns många, många som vantrivs i sin amning. Som önskar att de kunde mata på annat sätt, om det gick. Som tror att amning är enda vägen eftersom de aldrig fått information om något annat. Som övertygats att fortsätta kämpa och som gör det, trots att det närapå tar knäcken på dem.

Alla som gillar att amma ska få göra det, inte få skit för det, utan stöd och hjälp om det behövs. På samma sätt ska jag ha rätt att slippa förklara mitt val att göra annorlunda om och om igen. Jag ska få information om jag behöver den utan att ifrågasättas. Alla val ska bemötas med samma respekt. Idag står på ersättningspaketen att amning alltid är bättre och att jag mer eller mindre ska fråga BVC om lov, innan jag blandar ut pulvret och matar mitt barn. Lite som att låta en ledningsgrupp avgöra om jag är ”tillräckligt ihop” med min partner.

Nu slipper jag ansöka om att ta med min partner till släktträffarna. Vi råkar vara skrivna på samma adress nämligen. Något som också förvirrade mina motståndare under mötet den där gången. ”Vems talan för du egentligen Agnes?!” De kunde inte förstå att jag förde de personers talan som själva inte orkar eller klarar av att göra det. De som känner sig stigmatiserade eller kanske helt slutat att komma på mötena för att de inte passar in i normen. Detsamma gäller för det mörkertal av mödrar som inte har kraft eller självkänsla att stå emot de krafter som motarbetar valet av ersättning. Alla mammor som känner sig som dåliga mammor om de gör det. För min skull spelar det ingen roll om information om ersättning undanhålls, jag hittade den uppenbarligen ändå. För jag ger inte bara mitt barn bröstmjölk i flaskan nämligen. Jag ger även ersättning.

Reklam riktad mot barn är förbjuden och jag tycker att det är bra. Jag däremot är, liksom de flesta föräldrar, vuxen och bör behandlas som en. Oavsett om jag är man, kvinna, ammar eller flaskmatar mitt barn.

Hallå tiden vart tar du vägen?

Herregud, mitt bloggtempo håller verkligen en katastrofal nivå. Varje morgon vaknar jag och har oceaner av tid, men så plötsligt är det kväll och jag har knappt hunnit göra någonting alls. Denna vecka har att-göra-listan haft en enda punkt: Fixa pass till Ilya. Jag har ännu inte lyckats. Men nästa vecka ska jag börja jobba lite igen, ska bland annat skriva ett nytt kapitel till Att vara utan att synas pocketutgåva. Är mycket peppad på det. Och veckan efter det, den 27 november klockan 18.30, ska jag samtala med min förläggare på ABF. Jag uppmanar alla som mot förmodan fortfarande läser här att komma!

Skärmavbild 2013-11-13 kl. 20.12.40

Ikväll har jag dubbelnattat mina två barn på egen hand för första gången och det gick så sjukt bra att jag nu sitter i en ödsligt tyst lägenhet och klappar mig själv på axeln. Och bloggar. Klapp klapp.