Jag har haft det otroligt roliga uppdraget på jobbet att göra intervjuerna till Piratförlagets magasin 2012. Jag har alltså under de senaste veckorna frossat i möten med skrivande personer som är mitt i eller just avslutat ett manus. Jag börjar längta efter att själv vara i samma sits, jag inser att Kristina Ohlsson och jag debuterade samma år men att hon hunnit skriva många hundra procent fler böcker än jag sedan dess. Jag har träffat Mikael Niemi som fick mig att fatta hur romanen jag filat på ett tag ska bli så mycket bättre än jag vågat tro. (Alltså, jag intervjuade honom först, innan han intervjuade mig tillbaka.)

Och idag hade jag uppstartsmöte för det som ska bli min nästa bok. Deadline är i november, vilket är skrämmande nära i tid, men samtidigt känns som ett möjligt mål. Jag gick därifrån med den eufori som blir så plågsam när jag inte kan gå raka vägen hem och fortsätta skriva, utan istället måste tillbaka till jobbet för att… jobba.

Det är med glädjeblandad ångest jag påbörjar detta bokprojekt. Dels är fackboksgenren ett outforskat område för mig, men jag har även skrivit kontrakt för en bok som ännu inte finns, mer än som innehållsförteckning och som spritt stoff i mitt huvud. Jag vet ju innerst inne att jag vill skriva på egna projekt och att jag vill få ur mig fler böcker än en vart tredje år. Jag inser att det handlar om att bara börja, vilket nästan alla författare har sagt när jag frågat dem. Malin Persson Giolito, som försökte äta sushi medan jag pepprade henne med frågor härom dagen, beskrev det jag själv känt så ofta. Att de första 70 sidorna är vidriga, men att det släpper sedan. Och när det släpper är det som en glädjeorgie som är så överrumplande att hjärtat skenar iväg och får mig att ligga sömnlös och tänka på allt jag ska skriva dagen därpå.

Kanske är det annorlunda att skriva fackbok, det lär jag bli varse rätt snart. Men livet är bra gött en dag som denna när jag glider in på förlaget och vallas vidare på god lunch med intressanta samtal. Och när förläggarens telefon ringer och han svarar med orden: Kan jag ringa tillbaka om en stund, för jag äter lunch med en författare.