Bitterljuva mars

Vid frukostbordet imorse.
Jag: ”Nu är det mars.”
Nour: ”Det är min mars!”

Jag hatar mars. Denna nyckfulla månad som varje år ångrar sig om våren och som dessutom tog pappa ifrån mig, för 28 år sedan på söndag.

Nour är tre år nu, jag 32. Om ett år är vi där pappa och jag skildes åt: 4 år mot 33.

När Nour sitter med sitt frukostägg på sin bruna tripptrapp och hojtar att mars är hennes, inser jag att det är på tiden att skriva ny historia. Det är dags att gilla mars. Hennes mars i hennes värld där båda föräldrarna ska finnas kvar och se henne växa upp.

Det känns lika blandat hoppfullt och vemodigt som mars. Men dags.

3 kommentarer till “Bitterljuva mars”

  1. Ida Lindgren skrev:

    Fint skrivet Agnes! Ödesmättat men hoppfullt :)

    Av en händelse klickade jag på din bok till höger och märkte att länken var trasig.

    Kram till dig och hoppas vi ses snart nu när det börjar bli vår ;)

  2. Agnes skrev:

    Oj då, stackars bok och stackars länk. kram kompis, det vore verkligen kul att ses snart.

  3. ja skrev:

    fint!

Lämna en kommentar




Kommentar: