Kraften i att vara flera

Sitter vid köksbordet sida vid sida med min dotter som jag saknat och tänker hänga med hela dagen. Hon spelar spel på telefonen, jag bloggar. De två senaste veckorna känns dimmiga. Jag har inte hängt med i media utöver min egen delaktighet.

I söndags när jag och min kille skulle fira att jag slutligen lyckats flytta alla mina saker från gamla frilanskontoret, hamnade vi på ett julbord i Haga Norra, i jakt på brunch. Och där låg SvD där Daniela och Jan trädde fram med namn och bild.

Jag grät utan hejd i tio minuter. Du har snor i ansiktet sa min kille, men jag kunde inte sluta.

Jag fick en så stark hoppfull känsla av att det här kunde göra skillnad. Ju fler som med namn och bild vågar stå bakom sina ord, desto mer kraft får det. Daniela har fram tills nyligen jobbat som husmor, högt älskad, på Lundsberg. Jag träffade en Lundsbergsmamma igår som mindes henne som ”liberal”, en som försökte bryta upp strukturerna och det ”poängsystem”, där den som har högst poäng har flest rättigheter. Jag tror att få kan föreställa sig det mod som krävdes av Daniela för att göra anmälan. Jag tror att få kan förstå hur mycket skit hon har fått ta för att hon stått upp för elevernas rätt till trygghet och frånvaro av våld.

Jag träffade Daniela och Jan i Göteborg på Debatt och i flera timmar efteråt. De berättade att de hållit sig undan media rätt länge. Att gå till pressen (eller skriva en bok om saken) är något väldigt fult inom överklassen, man ska lösa sina problem i tysthet. De sa att de sett mig i Nyhetsmorgon, där jag suttit och pratat om den där tystnaden som så ofta kväver diskussionen. Och de bestämde sig då, för att träda fram.

Igår blev jag och Daniela vänner på Facebook. Hennes vägg kryllade av påhopp, främst från elever. Jag insåg hur skonad jag varit, den egentligen enda negativa kommentar jag fått under de senaste veckorna är från en Sigtunakille i klassen över mig som skrev att ”vad gör man inte för att få uppmärksamhet….”

Jag vet inte om det är för att snart 15 år gått sedan jag var elev på SSHL, som gör att jag fått så mycket uppmuntrande ord från tidigare Sigtunaelever, eller om det helt enkelt bara är en strukturell skillnad skolorna emellan. Jag vet att Sigtuna kommit betydligt längre i diskussionerna kring kamratuppfostran, de har läst min bok i klasserna och använt som diskussionsmaterial.

Kanske får Danielas gamla elever förr eller senare samma distans och kan be henne om ursäkt. Eller så förblir hon en förrädare i deras ögon, resten av deras instängda liv.

Men i mina ögon är hon en stor hjälte.

Petter Sandgren, doktorand, skriver mycket intressant om elevhierarki i SvD idag.

12 kommentarer till “Kraften i att vara flera”

  1. My skrev:

    Bra skrivet! Hoppas man får upp ögonen mer nu, när fler har börjat tagit sig fram i media och liknande. Intressant hur det kommer fortgå framöver. 🙂

  2. Fredrik skrev:

    Slut tyck och tänk så mycket, det går ju bara käpp rätt åt helvete!

  3. Fredrik skrev:

    fan, vill du bli som Jan Guillou eller? För han är ju VERKLIGEN populär!!! Sopa

  4. Olle skrev:

    ”deras instängda liv”, är du på allvar?

    ”de har läst min bok i klasserna”, om det är någon som verkar sakna distans är det du, tror du att någon frisk människa skulle använda din bok som diskussionsmaterial? Det är beklagligt att din upplevelse av internatlivet ska behöva förstöra för alla de som ser det som en fantastisk tid i deras liv. Pratet om instängdhet, sekter och hjärntvättning är helt absurt.

  5. Fredrik skrev:

    Härmed utser jag denna blogg till internets sämsta!!

  6. Fredrik skrev:

    Frågan är hur fan en liten fjant som du vet att Sigtuna har kommit längre i utvecklingen gällande kamratuppfostran än Lundsberg

  7. Årsbarnet skrev:

    Man måste älska hur pojkarna här ovanför bevisar varje tes om hur miljön på Lundsberg fostrar översittare.

  8. Agnes skrev:

    ”Olle” och ”Fredrik”: ni må vara anonyma här på bloggen, men på Danielas vägg bär ni både ert rätta namn och bild. Det kan vara värt att tänka på, både för er egen skull och för er skolas. För liksom Årsbarnet skriver så bekräftar ni enbart fördomar med era inlägg.

  9. Rosie skrev:

    Jag håller med årsbarnet… dom bekräftar det vi andra små ”fjantar” tror om Lundsberg mfl skolor.

  10. B skrev:

    Måste bara skriva att jag tycker du är väldigt inspirerande och jag tror det är få som förstår hur stark man måste vara för att gå emot det hela. Jag har inte kommit dit än men förhoppningsvis någon dag i framtiden.

  11. Agnes skrev:

    I stormens öga är det bara att tuta och köra, men nu några dagar efteråt är jag helt utmattad. Det stämmer som du säger B, att det är ett stort steg att ta, dels att stöta sig med personer som man tycker väldigt mycket om, men också att gång på gång behöva försvara och förklara något, som man i grupp sällan behöver ta ställning till alls.

  12. Sofia skrev:

    Stor humor att läsa pojkarnas kommentarer. Om ni är så fantastiskt nöjda med ert internatliv, varför känner ni er då så hotade av andra som har en annan syn på saken? Ert uppträdande i kommentarsfälten lämnar en hel del att önska och bekräftar i alla fall mina fördomar om er skola.

Lämna en kommentar




Kommentar: