Nittiotalskänsla

Ni vet i Dallas när Bobby har varit blind i flera månader och Pam hälsar på honom på sjukhuset och han säger: ”vilken vacker röd klänning du har” ?

Jag var just Pam i ett sådant ögonblick.

I postenponcho

I höst ska jag inte köpa busskort. 25 minuter genom Hagaparken på cykel ska bli min väg till jobbet. Idag var jag redaktör på Posten i Västra skogen och vände hemåt i ösregn. Fick en regnponcho av vakten i receptionen, Inger på Dagis trodde att jag var brevbäraren som kom för att hämta ett barn.

Min bror blev utskriven idag. Han ringde och lät som sig själv. Och jag har blivit webbredaktör för en bokförlagssajt. Så jävla glad. Igår skrev jag copy halva dagen och kände mig ungefär som när jag rimmade till Kanal 5:s julaftonshallåa i början av 2000-talet. Euforisk.

Energin är åter, rutinerna sitter. Att gå till jobbet ger energi. Och Nour har slutat med blöja. Från en dag till en annan. Några bajskorvar föll på landetgrannens gräsmatta, i övrigt knappt ett enda missöde.

Förr köpte jag ny elevkalender varje hösts början. Nu har jag nästan glömt hur min handstil ser ut.