30. One last moment

Det är oundvikligt, en dag som denna, att inte föra tankarna från utmaningens sista ämne till pappa.

Idag var sista dagen han fanns. Idag fast för 27 år sedan. Den 3 mars 1984.

Det som är synd med stunden före en katastrof, är att man är ovetande om dess betydelse. Det är liksom bara en vanlig dag, inget last moment, inget man tror sig behöva komma ihåg alls, 27 år senare.

Jag har varit på Bodyattack ikväll, jag är så utpumpad att jag knappt kan tänka. Innan det gjorde jag en lång intervju och hade handledning. Kom hem till ett litet speedo-barn som inte ville sova. En bra sista dag ändå. Om man ska dra tanken så långt.

Hej då utmaningen som skulle ta 30 dagar men som tog mig… tre… månader?

Lämna en kommentar




Kommentar: