Det här är Kurre. Var är Kurre var min favoritbok när jag var liten. Jag började som bekant inte gå förrän jag var arton månader, och skälet sägs vara att jag satt och läste Var är Kurre hela dagarna istället.

Inte mycket har förändrats. Fortfarande slösurfar jag hellre än joggar.

Nour är inte så mycket för att läsa böcker, mer för att äta och riva sönder dem. Men det finns en, som hon andäktigt lyssnar sig igenom och vill höra igen och igen och igen. (om man inte räknar Var bor du lilla råtta, men det gör man inte för den sjunger man sig genom.)

Boken som Nour älskar är Var är Kurre.

Så till alla er som tvivlar, som gång på gång påtalar hur himla liiiiiik Nour är sin pappa: Hon har ärvt min hjärna.

(Och jag hade faktiskt också rak lugg och galna korkskruvar och skittjockt hår när jag var barn, ni ska få se! Jag ska rota fram en bild)