Strandfrisyr

salong

Vid en första anblick skulle man kunna tro att Nour lägger sitt hår på salong.

Jag vet, jag tjatar

sol

Klockan är 21.34 och vi har sol på balkongen. Den nya grannen under håller på att flytta in och verkar schyst. Härligt.

Sommarklådan är här

En hel kropp hade myggan till godo och så valde den min häl. Bara ben och brosk och massor av nerver och det kliar så mycket att jag är redo att amputera foten nu.

Apropå klåda har vi försökt plantera vattkoppor på Nour. Vi får veta om vi lyckats om två-tre veckor. Det sägs ju att det ska vara skonsammare för barnet ju yngre de är, men när chansen föll över oss och vi bestämde oss för att ta den, kände jag mig ändå rutten. Där satt Nour med spade i hand, ovetande om att hennes föräldrar snart skulle skicka pesten på henne. Hon trodde att semester stundade, sol och bad och vind i håret hela sommaren lång. Tji fick hon.

Förresten. Ni som är sugna på lite sommarkoppor till sitt barn kan ju höra av er.

Sommar i P1

sommar

Jag ignorerar dagens femtiosidorsdeadline, äter bigaråer och lyssnar på Per i Sommar istället.

Upplyst – ett par år för sent

Artikeln om PCOS i dagens DN var intressant läsning. Jag har nämligen PCO, födde för tidigt med kejsarsnitt, men har aldrig någonsin hört talas om att det skulle finnas någon koppling de tre sakerna emellan. (Nu blev jag visserligen utslängd från BB och väntar fortfarande på kallelsen för det där återbesöket som skulle utreda varför Nour kom för tidigt, men jag misstänker att PCO inte hade nämnts som skäl oavsett.)

I Almedalen för två år sedan hamnade jag i ett samtal med två kvinnor från Patientföreningen för PCO och PCOS och vi eldade upp oss över att ingen verkar kunna någonting om sjukdomen, trots att tio procent av alla kvinnor är drabbade. Tio procent. Det är mycket och nästan lika många som de 10-15 procent ofrivilligt barnlösa i Sverige.

Jag var tjugo när det uppdagades att alla ägg som borde ha lossnat från mina äggstockar, istället klumpat ihop sig i något som liknade vindruvsklasar. Då hade jag ätit en p-pillersort som förvärrat läget i mer än fem år. På ungdomsmottagningen hade de bett mig välja den sort jag tyckte såg bra ut, antagligen saknades kunskap där också. Jag hade tur, jag fick en remiss till kvinnokliniken och en förklaring till varför aldrig min mens kom tillbaka.

PCO och PCOS måste ha funnits i århundraden, om inte mer. Ändå födde jag barn, för tidigt och med kejsarsnittsnitt, utan att någon visste att det fanns en koppling.

Nej, man ska fan inte gå och dra på sig kvinnosjukdomar. Bättre att ha potensproblem, prostatacancer eller kärlkramp. Då finns hjälp att få och forskningsanslag att söka.

Roadtrip

bild(9)

Vår roadtrip närmar sig slutet. Från Varberg åkte vi igår vidare till Jönköping där vi åt småländsk kebab (de som kan sin kebab vet att den är den enda, eller såsen är) kollade fotboll och hängde på stranden. Idag drog vi via Signesbo där Nour fick pensionärsfika vid eget bord och nu är vi i Stensjön, vid en liten paradisstrand som Nour vägrat lämna. Vi har badat, grillat och chillat. Med sin nya harkrankstil (på händer och tåspetsar) försökte Nour ta sig tillbaka till vattenbrynet, oavbrutet, fram tills hon somnade av utmattning.

Nu ser vi Chile förlora mot Brasilien. Vi levde längre på hoppet än på oddsen.

Imorgon hem till Solna.

Delad framgång dubbel framgång?

Och det är ett enormt glädjeämne att Nour gör sådana framsteg, eftersom mitt skrivande går skitdåligt. Tre dagar kvar tills denna månads hundrafemtiosidorsdeadline, och jag saknar fyrtiotvå av dem.

Varför känns det varannan dag som: Jag är grymmast och den här boken är det bästa jag skrivit, och varannan dag som: Den där tunga, gråa stenen är en perfekt plats att begrava skitmanuset under, för att aldrig mer plocka fram det igen?

Stora små midsommarsteg

IMG_0685

Vi är i Varberg. Vi har firat midsommar och att Nour tagit sina allra första egna steg i livet. Tre stycken tog hon, dök sedan på näsan och blodet sprutade. Gråt och glädje.

Ett par timmar senare gick hon igen, fem-sex steg i rad, och nu är vi alla nästan maniskt påhejande.

Vi vill se mer! Mer mer mer!

HÖJ RÖSTEN

CAPS_LOCK_artikel

Actionaid uppmanar oss att höja rösten för en rättvisare värld. Just nu uppmärksammas det faktum att H&M 2008 endast betalat 585 kronor i bolagsskatt i Bangladesh, trots att det är ett av deras största importländer. Trots H&M:s omsättning på 21 miljarder.

För jävligt kan man tycka. Västländernas storbolag investerar i mindre väl förspända länder, med motiveringen att de bygger upp ekonomier och skapar jobb. Bangladesh får hela 585 kronor i skatt av H&M. Vilket uppsving för dem, fantastiskt!

H&M menar att de inte gör något fel. Deras agerande är helt lagligt. Och kanske är det värst av allt.

För ett par år sedan sålde jag alla mina H&M-aktier (ärvda) efter att det avslöjats att de använde sig av barnarbetare. Senast härom veckan begärde jag en fullständig oetisk tömning av min återstående portfölj, hos förvaltaren.

De blev bekymrade. Vi kan inte lova dig någon vidare vinst om vi fullföljer din begäran sa de. Det blir dessutom en riskportfölj det här, inget vi rekommenderar.

Allra mest vinst skulle jag göra om jag lät dem placera pengarna, visserligen inom vapen- och tobaksindustri, men VINSTEN! Skulle bli ENORM.
Nej tack sa jag.

Några dagar senare ringde de och sa att de nu letat runt men knappt hittat en endaste etisk fond värd att satsa pengar på.
Ta de som finns sa jag. Nu så uppeldad och provocerad över den fullständiga blinda fläck som finns inom aktievärlden. De skiter i etiken, vinst är det enda som räknas. Och vet man inte det som delägare, blir man snabbt varse att det är dags att ändra tankebanor.

Idag skulle Actionaid ha haft en annons om sin kampanj i Dagens industri, men fick strax innan tryck veta att annonsen dragits in. Antagligen för att Dagens industris läsare inte ska behöva påminnas om sina stinkande aktieportföljer. Man vill inte påminnas om blodet på sina händer, över morgontidningen vid frukostbordet. Där vill man njuta av den nya dag som gryr, det vackra vädret utanför. Den svenska sommaren, som är så vacker, så unik i vårt land.

Dagens eko 10.00: H&M gjorde under andra kvartalet i år, en rekordvinst på sju miljarder kronor.

Att gå eller sitta på Dagis

Nour har fått dagisplats från augusti. En mysig och närliggande Montessoriförskola med en liten grön gård och en större asfaltsfärgad. Enda haken är att man måste kunna gå för att börja. Och Nour kan inte gå än. När vi var där och gjorde studiebesök och hon klättrade upp och ner för trapporna i lekrummet, utbrast en av pedagogerna:
Hon går inte!?
Som att det var något vi inte visste.
Nej, men det är lugnt sa vi.

Jag tänker att Nour säkert lär sig gå innan juli är till ända. Jag tänker också att vi kan hävda att hon går när hon är hemma, men att den nya dagismiljön hämmar henne. Vi kan visa bilderna på när hon drar Joel i sin gåstol.

Vad kan de göra? Kasta ut henne? Det måste väl ändå vara diskriminering?

I broschyren vi fick från förskolan stod att de fokuserar på barnets individuella utveckling. Att barnen lär sig att ta hand om sig själva och sin omgivning. De lär sig putsa silver står under en punkt.

Så himla viktigt och praktiskt det känns. 2010.

Plaskis
Nour tog för övrigt det första frivilliga steget (krypet menar jag förstås) ut i en pool idag. Sedan ville hon aldrig mer gå upp. Badkrukan har blivit en fisk.