Det gör mig ledsen att jag tappat sugen att blogga. Men jag tänker hitta tillbaka. Nästa vecka är jag på landet och skriver, Nour hänger i gräset med sin mormor och jag kommer ha fler skrivtimmar per dag än de två säkra jag har i nuläget, när Nour sover lunch. (Mellan 12 och 14, men ibland vaknar hon en kvart för tidigt, vilket kan göra mig skitstressad.) Mina egensatta deadlines får mig att tänka mer i kvantitet än kvalitet, men ju fler sidor jag har, desto mer kan jag sålla. Jag har även fått för mig att dessa utökade antal skrivtimmar kommer leda till sinnesro nog att blogga mer.

Föräldralivet är fint för det mesta. Nour har fått förskoleplats från augusti och jag försöker insupa den ledigheten vi har kvar tillsammans. Men heltidsföräldraledighet är inte min grej, halva halva rakt av ,om det blir fler barn. Dagistiden blir det ljuva livet, en kaka att både spara och äta. En liten Nour som får leka loss bland andra barn och pedagoger på dagen och med sina föräldrar på eftermiddagen.