Halva halva

Det gör mig ledsen att jag tappat sugen att blogga. Men jag tänker hitta tillbaka. Nästa vecka är jag på landet och skriver, Nour hänger i gräset med sin mormor och jag kommer ha fler skrivtimmar per dag än de två säkra jag har i nuläget, när Nour sover lunch. (Mellan 12 och 14, men ibland vaknar hon en kvart för tidigt, vilket kan göra mig skitstressad.) Mina egensatta deadlines får mig att tänka mer i kvantitet än kvalitet, men ju fler sidor jag har, desto mer kan jag sålla. Jag har även fått för mig att dessa utökade antal skrivtimmar kommer leda till sinnesro nog att blogga mer.

Föräldralivet är fint för det mesta. Nour har fått förskoleplats från augusti och jag försöker insupa den ledigheten vi har kvar tillsammans. Men heltidsföräldraledighet är inte min grej, halva halva rakt av ,om det blir fler barn. Dagistiden blir det ljuva livet, en kaka att både spara och äta. En liten Nour som får leka loss bland andra barn och pedagoger på dagen och med sina föräldrar på eftermiddagen.

I garderoben

En vecka och en dag senare är garderoben monterad. Tack regnet!

Ommöblering

Nour har fått en nygammal hylla i sitt rum.
Två kolosser till blivande ikeagarderober står i vårt rum. Det är det jävla vädrets fel att de aldrig blir monterade.

Ser man på

Min bok finns som pocket enligt Bokia. Men den släpps inte förrän i juli.
Ett annat omslag, men det känns mest skoj. Kämpade så hårt för det ursprungliga att kampen kändes över och framför allt vunnen. Och tror marknadscheferna på förändring för försäljning är inte jag den som är den.

För den som försöker läsa citatet utan att lyckas, blev det ett annat i slutversionen. Men det måste ändå vara det bästa med att bli pocket: att inse att vissa recensenter faktiskt gillade boken och skrev fint om den. Det mesta från tiden kring släppet är fortfarande en dimma. Kryddad med ångest.

Korrigering

Väldigt mycket tid tillbringar vi även i parken, Nour och jag, pga hennes outtröttliga lust att gunga.

Och jag har nu 53 sidor ny roman, som ska bli 100 innan juni.

Tiden

Mina 50 sidor innan maj blev knappt 20. Men skrivandet flyter på, det gäller att ta sig tiden, ha tiden, ge sig tiden och jag kommer ständigt på mig själv med att anse mig inte ha tid med saker. Som att blogga. Göra bokföring. Samtidigt som jag glider iväg på Tradera, Ikea och blocket. Kollar kakel, trots att jag vet precis vilken färg jag drömmer om. Projekt öppna-upp-köket är inne på sin tredje månad och jag var så vissen i förrgår att jag ville lägga ner alltihop. Men snart vänder det. Snart kommer intygen och godkännande jag behöver trilla in.

Snart kommer tiden att rätta sig efter var den behövs mest.