Borta bra…

Jag har (haft?) en välbehövlig bloggpaus. Men livet flyter på, är stundtals suveränt, stundtals lite tyngre. Svärmor är slutligen hemma från resa och begravning, fastnade förstås i askmolnet men tog sig loss. Flaskmatningsboken flyter på, fick äntligen chansen att träffa förebilden Korvaspappan och igår skrev jag sex sidor på nya romanprojektet. Imorgon förhoppningsvis tio till. Jag kommer inte hålla femtiosidor-deadline för april, men hundra sidor innan maj. Annars jävlar.

På fredag hade min pappa fyllt 60 år. Då ska vi fira honom med buller och bång. Eller åtminstone äta det han skulle ha bjudit oss på om han haft chansen. Det mesta jag känner av min pappa är via hörsägen, och ryktet säger att han skulle ha firat sig själv med hummer och oxfilé. Eller egentligen var det när han fyllde femtio som han skulle ha lyxat till det så, eftersom den födelsedagen ägde rum år 2000. Femtio och nytt millenium, samtidigt liksom. Men vid det laget var jag dryga tjugo och inte känslomässigt redo att uppvakta pappa på det sättet.

Så bättre sent än aldrig ska vi fira pappa med hummer och oxfilé. På fredag, valborgsmässoafton. Tillika dagen då jag och sambo firar fyra år som ihop. (Det längsta någon av oss varit ihop med någon faktiskt.)

Snabba vändningar

Från en ledning med 2-1 förlorade vi med 2-6. Korpen är en liga där allt är möjlig.

Love and peace laddar för match

Men jag har sträckt lår och är inte med.

Söndag i Råsunda

råsöndag

=Råsöndag.

Bildblogg

Jag o min ifön

Det här inlägget är ett test o därför ganska innehållslöst.

Släpp fångarna loss, det är vår

Ja, tänk det vände. Vädret värmer och energin sprakar i vener och artärer. Idag har både jag och mina bröst blivit intervjuade, vilket var roligt och peppande och igår köpte jag en iPhone. Är redan frälst och sektlik i mitt beteende. Ska så fort som möjligt börja mobilblogga i farten, vänta bara.

Idag är första fotbollsträningen för Love and Peace United, det spritter i benen.

Bättre matglad än matvägrande?

Det har varit en tung vecka. Den inleddes med att en anhörig dog ifrån oss och vi lämnade Sälen en dag tidigare för att vara nära sambos mamma som skulle flyga långt för att begrava sin bror. Jag körde hyrbilen hela vägen de dryga trettio milen, jag älskar att köra, men tröttheten har förföljt mig sedan dess. Kroppen värker och jag har mardrömmar om personer som står mig nära. Vaknar tröttare än innan, släpar mig upp och längtar, saknar energin som jag inbillar mig fanns där förut.

Nour klättrade under ett obevakat ögonblick igår av pottan och tog sig ett smakprov på bajset hon lämnat efter sig. Jag blev räddare än hon, jag hoppas inga trauman skapades där, hon skrattade kort tid efteråt och verkar inte ha några men. Självklart googlade jag problematiken och hittade en tråd där ett barn ätit bajs, men uppriktigt sagt tror jag att mörkertalet är stort. Barn smakar ju på allt, det borde finnas fler trådar på samma tema.

Idag har vi varit på utflykt till Tungelsta och åt ljuvlig rotfruktssoppa i radhus. Nu har vi ätit en bit av släktälgen till middag och tittar på El clasico, hemma i Solna. Jag älskar vårt vardagsrum, att det rymmer många människor utan att det märks, och jag älskar vår balkong och alla ljusen som man spanar ut över när mörkret lagt sig.

Jag hoppas och tror att nästa vecka blir mer energifylld. Jag hoppas och tror att jag ska börja träna då, orkar mer och vaknar utvilad. Jag kan inte skylla på Nour, hur enkelt det än må vara att säga att föräldraledigheten är uttröttande. Nour är egen och egensinnig, men inte särskilt krävande.

Imorgon ska vi spana in induktionshällar inför den stundande köksombyggnationen. Jag vill vara pigg då och låt solen komma tillbaka också, två plusgrader och regn är inte vad vi önskar oss nu. I kölvattnet av vargavintern är vi alla tärda och frusna och i behov av knoppar på träden.

IMG_0783
Badglad Nour i Sälen

IMG_0799 Glädjefyllt häng i andra stugan

på tåget På äventyr mot Tungelsta i ärvd mössa

Världens starkaste barn?

sockel2

Nour gick loss på vardagsrummets lister tidigare idag.

Påskglädje

DSC00123

Idag vände vädret. Strålande sol och längdskidtur. Här är vi alla femton i fredags, minus fotografen.