Idag är en bra dag. Måndag. Ljust ute och klockan är 17.33, sommartider hej hej. Jag är uppochner just nu, har haft lite svårt att vänja mig vid det nya livet som sagt. Tagit ut det både på dem som inte förtjänar det alls och på dem som åtminstone förtjänar det lite grann. Men just idag känns allt bra. Hade visserligen en mardröm där jag slogs och var väldigt arg, men Nour tog sovmorgon (sommartider hej hej) och kaffet smakade ljuvligt. De arga känslorna släppte snabbt och jag tog bussen till Lotta vid Odenplan. Flanerade, solen dök fram, jag såg innerstaden och promenadstråk och Djurgårdsbron och pratade skön skit. Vi lunchade med Brett som jag inte sett sedan december och sponanknackade på tredje och fjärde kompis fönster på Karlbergsvägen på väg mot bussen. Drack te i deras fantastiska vardagsrum.

Nu är vi hemma. Nour hänger i sitt rum, hon älskar sitt rum, kan vara därinne i timmar, just nu spelar hon på sin minisynth och gungar i takt med tonerna. Våren, ljuset, en skön känsla i kroppen. Hantverkaren som lovat att skicka en offert, som jag trodde skulle vara annorlunda för att hon var kvinna, gick rakt mot mina föreställningar (fördomar?) och var likadan som alla andra hantverkare (utom Leif självklart) som jag haft att göra med. Hör inte av sig, svarar inte på mail, skickar inte offerten hon lovat. Förra veckan var jag jättearg på henne, nu känner jag ingenting. För jag har en bra dag, en glad dag, då livet känns helt okej oavsett.

Sigtunabesöket var spännande. Jag valde att inleda med att läsa en av de mest provocerande bitarna, den där Elin är hemma hos sin morbror och ifrågasätter skolans strukturer. Några skruvade sig betänkligt och tystnaden låg tung efteråt. Vissa saker är svåra att prata om, behandlas med den där så plågsamma tystnaden, men jag är ändå stolt över mig själv för att ha vågat ta upp ämnet. Senare lossnade spänningarna i besökarnas axlar, vilket ledde till en bra diskussion och intressanta frågor. Fick bland annat svara på hur det känns att kallas för förrädare. Aningen väntat, ändå lite jobbigt, men jag gav åtminstone ett uppriktigt svar.

Sedan åt jag middag på mitt gamla elevhem, väldigt mycket var sig likt och jag blev nostalgisk såklart. Pratade minnen, traditioner och invigningar med tjejerna som bodde där. Fick skjuts av sambo tillbaka till Stockholm i lånad bil (som han lyckades hitta efter att ha missat pendeln han skulle möta mig på) och avslutade med cava på en bar vid Mariatorget. Somnade med en känsla av att vilja storgråta, vilket jag ofta gör när hjärnan fått jobba hårt.

Men idag är det måndag. En bra dag. Nour spelar fortfarande på sin synth inne i sitt rum, och ljuset är kvar, klockan 17.55.