Imorse vinglade jag upp vid sju med en slemhostig Nour. När hon somnade om gjorde jag äggmackor till den godaste hemmagjorda latten hittills. Jag läste DN, där en artikel hade rubriken ”Ränderna går aldrig ur” utan att handla om mig.

Solen sken och trottoarerna var glashala. Jag gick ut i slashasbyxor och köpte färg. Målade klart sovrummet och flyttade (med viss hjälp) två garderober från ett rum till ett annat. En enorm känsla av tillfredsställelse infann sig.

Vid två kom solen in i lägenheten. Vi kommer att få en så grym kvällssol på balkongen i vår och sommar.

Nu sjunger Pernilla för sitt liv i Melodifestivalen. Huvudnyheten denna vecka, framför jordbävningar och självmordsattentat, har varit att hon missar sin brorsas bröllop. Stackars Pillan.