Närmare slutet
Vi blev bjudna på världens godaste, största asado ikväll och jag är mätt. Nog lite full också och wao vad spanskan flyter och skämten sitter med lite vin i kroppen. Nu har nästan alla somnat ifrån det som var något av ett avsked, för imorgon är sista dagen och därefter drar vi vidare till Peru.
Vi har redan lovats möte på flygplatsen i Lima av mamman till en vän som bor där (mamman bor där alltså), så läget känns lugnt, men vemodet krafsar lite inifrån, avskeden här är så stora. Vi vet aldrig när vi ska ses igen.
Nour är fortfarande allas älskling och hennes namn skriks ut i många olika konstellationer, så fort någon får syn på henne. ”Nors, No, Naor, Nour”. Armar utsträckta mot henne i eufori. Hon har haft sitt livs lyckligaste veckor här tror jag och hon känner sig som del av gänget. Som Pricken som hittat hem. Och för tre dagar sedan sa hon ”mamma” för första gången, efter månader av pappande. Det var ljuvligt.
Nu ska jag sova.
10 februari , 2010 kl: 10:09
Fan vad härligt!!!!
10 februari , 2010 kl: 11:56
Grattis MAMMA! Hoppas ni får ett fantastiskt sista dygn och att sen resan till Peru går bra. Så kan jag meddela att vi blir kvar i minst 4 månader till så ses när ni kommer hem! kramar
10 februari , 2010 kl: 21:38
Vad roligt MoneyP! Då har man nåt att komma hem till iaf
Kram
10 februari , 2010 kl: 23:05
Underbart. Det är det vackraste ordet. Damn det där pappaordet som alltid kommer först. Men du vet att det bara är ljud va? PAPPAPAPPAPAPPA är bara en övning för att komma fram till det viktiga första ORDET. Mamma.
Usch. Jag är lite hemsk. Men jag kände så. Då. Fast jag tycker att Pappa är ett väldigt viktigt ord det också. Men det kunde komma lite senare bara.
Hoppas resan går bra. Förstår att det måste vara jobbigt att ta farväl.