Vi ar tillbaka. Solen tar ratt bra pa den chilenska stranden, jag ar brand och om i kroppen och nagra timmar i bilko gor sitt till. Hjarnan ar degig nu och om ett par timmar ska hela tjocka slakten samlas. Sambo, jag, Nour, de tre systrarna och pappan. Fredagmiddag, en spannade sadan och jag ar sa glad over att vart sokande gatt sa mycket battre den har gangen. Inte som sist. Familjemedlemmarna ar funna och fangade, hemligheterna uppdagade. Och slaktingarna blir bara fler. Pa sondag ar vi bjudna pa kusinlunch hemma hos Bea, en av kusinerna ar kock och ska laga thaimat.

Hinner inte blogga mer an sa, langtar till min egen dator med prickar over tangenterna.