När vi kommer tillbaka till Sverige igen ska jag vara föräldraledig. Jag har ju tänkt att Nour ska sova några timmar sådär på förmiddagen medan jag gör espresso på espresso i min finfina födelsedagsmaskin och skriva böcker.

Men min finfina maskin har i snart ett år gjort skitäckligt kaffe. Trots baristakurs, egen kvarn och rätt tryck i ehrm…kokaren har ingen vacker crema prytt toppen av min kopp.

Jag har varit nära att slänga ut skiten genom fönstret.

Tills igår. Då min superkusin kom och fixade biffen. För felet var varken mitt eller maskinens. Det var kvarnens. Den malde inte tillräckligt fint. Men kusinen monterade isär och byggde ihop och i morse började glädjetårarna nästan droppa ner i kaffekoppen.

Det var så gott. Och vackert. Creman som snömodd i koppen.