Fullt ös medvetslös
Det har varit väldigt högt tempo i mitt liv på sista tiden. Känslan av att springa i 220 km/h och ändå aldrig nå fram är obehaglig, eggande och utmattande. Igår kväll bestämde jag mig för att inte somna förrän den sista kartongen var uppackad. När jag framåt elva höll på att förvandlas till ett ondskefullt monster, gav jag upp och somnade. En ensam kartong stod då kvar i vardagsrummet.
Tidsbrist och tidspress gör så här med mig. Jag jobbade på Gröna Lund en sommar, i sockervadden. Jag öppnade mitt bås klockan tolv, stängde tolv timmar senare, och redan efter första halvtimmen började köerna att ringla. De första dagarna kämpade jag för att få bort dem, massorna, som trängdes för mitt rosa eller ljusblå fluff. Efter ett tag insåg att jag det omöjliga i att radera en evighetskö och drog ner tempot. Stod där med sockervadd i hår och ögonfransar utan brådska och insåg att ingen annan än jag själv märkte någon skillnad.
Men jag lär mig sällan av mina misstag. Just nu tänker jag att bara jag får klart det här eller det här så kommer resten också ikapp. Och så lägger jag i höghastighetsväxeln igen tills jag somnar stående.
Går det att hitta en balans?
Var på förlagsfest i förrgår, mitt i ösregnet. Kom en dryg timme för sent efter att ha klippt nyhetsinslag i skolan, balanserade på gränsen till att skita i allt och åka raka vägen hem istället, skärpte mig slutligen. Jag har alltid tyckt att det är läskigt och jobbigt att gå ensam på fest. Men sakta blir jag härdad, jag börjar lära mig att stänga av känslorna och koncentrera mig på transportsträckan mellan två punkter. Så plötsligt är jag i mål, äter god mat och pratar med trevligt folk.
Jag är glad att jag gick dit. Någon gratulerade mig, sa att det såg bra ut med försäljningen inför julhandeln. Någon annan fyllde på mitt glas och lotsade mig till en lugnt bord och en skön stol.
Det verkar vara svåra tider för den smala litteraturen. Bokhandlarna vill bara ha balar med storsäljare och för att betraktas som storsäljare måste man nästan vara känd från början. Men i Sigtuna bokhandel finns min bok vet jag, jag ska dit och signera om en dryg vecka, på deras julmarknad.

