Plagieringsmysteriet
Det här med kokboksplagiatet. Jag är förstummad. Har inte kunnat släppa det sedan frukost då jag läste artikeln i DN.
Jag tänker på att avsnitt av Ensamma Hemma, där Kirsten kopierar en del av sin doktorsavhandling och åker fast för det. Hon förklarar sig med att hon varit deprimerad, inte klarat att fullfölja, men inte stått ut med tanken på misslyckande. Och fusk förekommer ju på det sättet med b- och c-uppsatser ständigt på högskolor och universitet. Så varför inte i förlagsbranschen?
Men jag kan inte förstå. Dels varför man väljer att stjäla ur en annan bok på samma språk. Risken att bli upptäckt måste vara enorm. Och inom en yrkesgenre där den personliga, egna tonen, är vad som utmärker författarskapet. Varför vill man skriva precis vad någon annan redan har skrivit?
Om jag hade skrivkramp skulle jag inte må bättre av att låna någon annans text. Jag skulle krypa ner under täcket och invänta skaparlusten. Och jag skulle hellre bryta ett kontrakt eller en deadline framför att stjäla.
Jag vill veta vad som hänt! Jag borde jobba men googlar istället. Aftonbladet har fått tag på författaren. Enligt dem befinner hon sig i London, spelade ovetande och svarade vagt och undvikande. Massor av research hade hon gjort, men mest på nätet verkade det som. Och infon hade hon sedan klippt ut och sparat i ett dokument.
Men enligt bokförlaget hade hon rest ett helt år i Italien. Researchat på plats.
Jag måste få veta. Det känns som att något större gömmer sig under det här. Chansen att hon slumpmässigt formulerat sig exakt likadant som en annan författare måste väl vara minimal? Eller är det till och med så att båda två stulit Från ett tredje verk?
Uppdatering: Några timmar senare har hon svarat.
5 november , 2009 kl: 16:02
Detektivagnes. keep lusking. Jag blev också helt förbluffadn hann inte snoka runt så mycket mellan förskolekoll och bebiteatrar.
Ses snart kanske? Ta en glarre på lux innan ni flyttar helt?
6 november , 2009 kl: 9:10
Visst är det märkligt. Jag tror nite att man måste luska så mkt. Jag tror att hon har kopierat, tänkt skriva om men sedan inte lyckats skriva om så mkt. Sedan försöker hon nu bortförklara sig. Hur ska det annars ha gått till? Man råkar inte bara skriva exakt som ngn annan, om samma ämne.
Jag ska skriva en bok. Rutorna går aldrig ur ska den heta. Den ska handla om Emma som går på internatskola i Värmland. Not.
KOmmer ingenstans med din bok! Jag är på jobbet för mkt. Men nu är det helg! Det ska bli helgmys med Agnes egna ord!
Kram!
6 november , 2009 kl: 14:34
Ida: Jag ses gärna men innan flytt är en för optimistisk plan för min del. Lasset går om precis en vecka och vi har inte direkt börjat hetspacka. Än. Men vi kan ju alltid göra ett exotiskt studiebesök på lilla essingen när jag inte bor här längre.
Pernilla: Rutorna går aldrig ur låter spännande, men jag känner igen själva ploten. kommer bara inte ihåg varifrån…
kram
6 november , 2009 kl: 17:41
He he.
Jag måste ha blandat ihop mina anteckningar. När jag läser något jag gillar så skriver jag in det överallt i min dator. Sedan fick jag lite hjärnsläpp och trodde att det var MIN bok. Liksom bara.