Björn af Kleen som jag delade DN-artikel med i lördags har blivit stämd på en miljon av en adelsherre. Min första tanke: Oj, vad många böcker Björn kommer att sälja nu. Min andra tanke: Vem kan jag få att stämma mig?

Skämt åsido är det väl ett tydligt tecken på maktutövande och synen på sig själv som allsmäktig att stämma en person för att ha citerat irrelevanta saker. Inte felciterat, nej allt är korrekt återgivet, det bara handlar om fel ämnen.

Sorry Carl Gripenstedt, men du kommer nog inte vinna den striden. Björn af Kleen har redan segrat.

Är speedad, trött och pigg och peppad på morgondagen, som känns surrealistisk. Fick mess av kompis i söndags om att min bok fanns på Hedengrens, och nyss ett mail av en elev på SSHL som lyckats köpa (och läsa) den i Sigtuna.

Imorgon är jag om allt går väl med i 17-timmen (numera flyttat till 16-timmen) i Studio Ett, P1, resultatet av mitt smygande i Sigtunabuskarna förra veckan. Jag fick ”ill-arna” (mina ”prator”) skickade till mig av reportern, vilket känns skönt. Det jobbigaste med att bli intervjuad hittills har varit rädslan inför vad det faktiskt blivit.

Och nu står recensionsångesten för dörren. Att bli sågad eller varför inte ignorerad. Usch.

Men först fest. Det är så många grymma som kommer och jag är så glad.