Här sitter jag och försöker skriva klart version 3 av min krönika, och så skickar min gamla husfar från Sigtuna denna fantastiska bild på mig från när jag just börjat trean i gymnasiet.

Min första tanke: Det där är inte jag. Sedan läser jag hans mail om att han antagligen sitter inne på ännu fler bilder och tänker istället: Jo, det är jag. Och blir jag känd för min bok är jag körd, haha. Tredje tanken: Var jag dubbelt så tjock då mot nu, eller är bilden utdragen?

Sedan kommer minnena. Jag minns den där frisyren så väl. Jag hade färgat det svart i slutet av sommaren, grymt snyggt tyckte jag själv. Men min dåvarande kille fick syn på mig och kallade mig från den stunden för monchichi. Och en sådan ville jag inte se ut som, så jag beslutade mig för att ändra hårfärg igen, köpte blekningsmedel och blekte det gulorange. Någon timme senare färgade jag det rött, som färgen på bilden. Någon vecka senare började jag tappa hår och skolläkaren konstaterade att jag hade dödat min hårbotten. Visste inte att det var möjligt, men det var det och jag fick färgahåretförbud på obestämd tid.

Jag tappade stora tussar hår, hårbotten kliade som fan och det enda jag gick och längtade efter var att bli fri från förbudet och få chans att färga det igen.