Det är mycket som händer, kroppen är full av rundgång, på ett positivt sätt. Jag ska träffa en producent imorgon förmiddag som tycker att det bor en film i min bok. Jag tyckte det var så fint beskrivet och jag vet inte om alla känner likadant som skriver, men det är ju bilder som målas upp. Människor som går längs verkliga stigar. En film som löper parallellt med texten.

Så sålde jag ju min gamla älskade lägenhet idag. Och hittade en ny. Som jag verkligen vill att vi ska bo i. Vi ska på extravisning imorgon och stenen är i rullning i magen. Jag hatar budgivning. Jag hatar de hundratals människor man måste trängas med på visningarna. Jag hatar att ligga sömnlös och bo in sig och ständigt vänta på samtalet som ska säga att Den är er lägenheten! Tänk om jag får skriva det i slutet av veckan: Den blev vår, lägenheten. För det händer så sällan, att man kommer in någonstans och känslan är rätt och alla krav uppfylls.

Och i fredags blev jag kontaktad av internatchefen på Sigtunaskolan. Han ville att jag skulle komma dit och prata om boken, eftersom han trodde att många elever skulle läsa den. Jag blev så glad, har känt stor ovisshet kring hur den ska bemötas där, och det värmer att de tar till sig den och inte skjuter den ifrån sig. Trots att de inte läst mer än de tjugo sidor som ligger uppe på förlagets hemsida. Och framför längtar jag efter att få diskutera den med någon som är elev på skolan idag, någon som är mitt i det där som jag en gång var mitt i.

Sist men inte minst värvade jag Korvaspappan till mitt och Johannas skrivprojekt idag och det gör mig så lycklig. För hans blogg och sätt att vara en jämställd förälder på, inspirerade mig otroligt mycket när jag själv var gravid, och gör på många sätt fortfarande. Det kan bli så bra det här, en viktig bok som kan göra skillnad.

Nej, om man skulle ta och försöka varva ner med ett glas vin och lite Anna Anka & Co, som alla pratar så mycket om. Det gäller att hålla sig uppdaterad. En av dem heter visst Agnes.