Min sambo är ute och motionerar och jag fick det tunga ansvaret att natta vår dotter ikväll. Det är på skämt alltså, för hon är så otroligt lätt att natta.

Men hon somnar alltid i famnen. Vilket kanske inte är så smart i längden, hon är redan tung att bära runt på med sina dryga åtta kilo, och tänk henne då som sjuåring och tjugofem kilo.

Så jag bestämde att låta henne somna i egen säng. Jag kände mig lugn och glad och med gott om tid ikväll att öva in nya rutiner. Så jag la henne, sjöng tre sånger, sa godnatt och gick ut. Hörde henne hohoa från sovrummet ett par gånger, men hade gråten som gräns.

Och ingenting mer hände. Det var helt knäpptyst, är fortfarande helt knäpptyst där inifrån. Jag var ju självfallet tvungen att gå in och kolla att hon inte var död eller kidnappad. Men hon sov. Med snuttefilten över ansiktet.