Igår var jag för första gången på väldigt många år, hos en läkare som inte hade glömt vem jag var sedan vi senast sågs. Jag var tvungen att gå dit med mina ögon, eftersom jag fått kräm för ögonglober och inte ögonlock och behövde byta. Och det känns nästan historiskt denna morgon, då jag sitter med mitt te och macka och inte kliar mig i ögonen. Jag tror faktiskt att jag håller på att bli frisk och att min husläkare tar mig på allvar.

Visst har jag haft otur i vården i år, men också otrolig tur, eftersom min ljuvliga för tidigt födda dotter, fick världens bästa vård och nu rullar runt på mattan, frisk, stark och sprudlande. Och jämfört med USA, där jäsiga, konservativa, gamla gubbar, kräver att bestämma över andra människors liv, och framför allt kvinnors. Så pass att Obama tvingas poängtera att Abort ska skattemedel aldrig betala för och det spelar verkligen roll var i världen man föds. För jag kan sitta på Lilla Essingen och gnälla över att behöva betala 140 kr och vänta över en timme. Och jag får medhåll överallt, för vård är en rättighet här.