Säg Snippa!
Via Ida läser jag att Alex är på könsordsjakt åt sin dotter. Jag blir självklart provocerad, av kommentarerna mest, men även av den allmänna attityden. Folk säger att Nej snippa kan vi inte säga, det är ju ett verb eller en såsbehållare och Springa sa vi på min tid för det ÄR ju en springa. (skrivet av en person som uppenbarligen aldrig utforskat sig själv närmare)
Problemet är inte ordet, problemet är att det finns en stark känsla av tabu inför att benämna en flickas könsorgan vid namn. Fattar inte alla dessa föräldrar att barn på ett ögonblick snappar upp osäkerhet och skuldkänslor, men att de skiter i om det heter mus eller hus? Om man t.ex. sa ”fitta” varje gång man pekade på något istället för ”titta” skulle barnet helt utan skam i kroppen så fort det kunde tala, utbrista: Fitta farmor! En lampa.
Jag lovar.
Och hur bra är snopp om man väljer att analysera sönder det ordet? Vill Alex och alla de andra verkligen skapa ett problem åt sina barn, när det finns en så enkel lösning?
För som en av de lite klokare kommentatorerna säger, finns ju ett vedertaget begrepp att använda sig av, nämligen Snippa. Inte för att det är det vackraste ordet som på bästa sätt representerar det skira barnets sköte, utan för att man med det kan slippa rodnande föräldrar fumlande efter ord. Eh tissen, tussen, snäckan, springan, den där saken där nere.
Ge det en generation att kalla våra döttrars kön för snippa och det kommer uttalas lika bekvämt som snopp. Och alla som är i så stor längtan efter att få namnge en kroppsdel, välj handen. Eller foten. Eller örat. Om det är så jävla viktigt.
Och åtminstone för att skona våra barn från vår egen fåfänga.
Här kan man förresten läsa om en appande pappa. Apropå inget.
3 september , 2009 kl: 20:32
Hej Agnes.
Har läst din blogg då och då, vi tycker nog inte lika om särskilt mycket men det där med flickors kön – där håller jag med till 100%.
Min mission i livet är att låta båda mina barn ha samma stolta och icke-skämmiga inställning till sitt kön. Jag försöker prata lika ofta om min sons snopp som om min dotters snippa (vi säger oftast musen, det blev bara så) och jag verkligen hoppas att det nya generationen flickor som växer upp kan vara lika stolta över sig och sin mus/snippa som pojkarna redan ofta är över sina snoppar.
Kram
Simona
3 september , 2009 kl: 21:29
Vi säger snippa och det känns redan som om vi gjort det i hundra år så det var väl inte så dramatiskt! Kan inte folk bara säga det om det nu är bestämt. Typ. Tycker jag.
3 september , 2009 kl: 21:39
jag tycker att snippa är bra eftersom det är ett ord som de flesta verkar kunna äsga och veta vad man menar med. Det jag tycker är tråkigt är att så många ord bara var fokuserade på kissandet, det är ju inte allt man gör med kroppsdelen liksom.
däremot gillade jag norskarnas sätt, samma ord för kille och tjej. synd bara att även det var lite väl förknippat med kissandet.
Snippa får det bli här hemma.
3 september , 2009 kl: 21:42
Håller med dig Agnes. Hur svårt kan det vara egentligen. Snippa fungerar alldeles utmärkt. Det ska vara lika naturligt som snopp.
3 september , 2009 kl: 21:50
Det behövs ett ord. Punkt. Och nu är snippa hyfsat vedertaget. Då säger vi det. Punkt.
Jag har två döttrar och måste faktiskt kunna benämna deras kön för det existerar i högsta grad. Första gångerna jag sa snippa kändes det lite ovant och konstigt eftersom jag är uppvuxen med ”därnere” och liknande tydliga uttryck… Men man vänjer sig. Snippa it is.
3 september , 2009 kl: 23:32
Yes! Seger åt snippan!