Via Clara länkas jag vidare till Aftonbladets notisliknade artikel om amningsforskning och att amning inte skyddar mot så mycket som man tidigare trott. Inget nytt för mina öron visserligen, men skönt att en stor tidning som Aftonbladet tar upp ämnet.

Liksom Clara hoppas jag att MVC och BVC ska förstå vitsen med en mer neutral inställning till den nuvarande ”amning överträffar allt” -propagandan. Det finns en mängd studier på ämnet och alla visar olika saker. I Sverige väljer man dock konsekvent att fokusera på de resultat som är pro amning.

Härom veckan slank en nyhet förbi på någon av kanalerna, att amning numera är mindre giftigt för barnet. Det är mindre PCB och annat gift i bröstmjölken nu än för bara några år sedan, visade en studie. (Här finns ett exempel från samma rapport skulle jag tro.) Men? Vi kliar oss i huvudena. Betyder det alltså att det tidigare varit farligt att amma sitt barn? Varför har ingen sagt det?

I någon kommentar till Aftonbladets text hävdas att väldigt få frivilligt väljer bort amning och att praktiskt taget ingen tar till flaskan för jämställdhetens skull. Men jag och min sambo gjorde det till viss del, och jag tror allt fler kommer göra det när de förstår att det går. När de inser att föräldraledighet kan delas 50/50 från början, att man kan komma precis lika nära sitt barn båda två. Och kanske kan vi då få slippa läsa sådana här absurditeter kring våra barns utveckling:

Någon gång mellan fem och sex månaders ålder anses barn kunna skilja kända ansikten från okända. Ungefär samtidigt blir barnet intresserad av andra människor än mamma. Ditt barn börjar få koll på världen och skapar egna relationer.

(från Growingpeople)

Den 31 juli kommer jag gå loss i Heliga familjen i P1. Jag har inte hört det själv, men jag misstänker att det kommer att handla om min syn på amning. Lyssna gärna då.