Götlaborg

Imorgon tidigt åker vi till Göteborg. Vi ska se U2 på jättescenen som drar mer koldioxid än 7000 personer på ett år. Eller nåt. Senaste gången vi åkte till Göteborg, träffade vi en kille från Umeå som skulle på hårdrockskonsert. Han hade just kommit på att konsertbiljetterna satt kvar på kylskåpet. Jag ska försöka att inte göra samma misstag imorgon bitti.

Att återvända till Stockholm innebar så mycket input att jag blev apatisk. Igår framför teven grät jag över de tre nyfödda som dött på Karolinska i november. De var prematura alla tre. En född i vecka 23, en i vecka 25. Den tredje vet jag inte. Men det hade kunnat vara vi, tänkte jag. När vi var på neo gick Rotaviruset. De stängde av avdelningen och skärpte hygienföreskrifterna. Tog prover på alla barn. Jag frågade vad som skulle hända om vår dotter blev smittad

Det klarar hon nog sa sköterskan. Hon är stark.

Kanske inte det man helst vill höra. Ett nog. Men hon blev inte sjuk. Hon blev tjockare och ännu starkare och idag skvätter hon puréer omkring sig. Det känns härligt.

Skrivarskräck

Den här texten gav mig just eld i baken. Den tar upp allt jag är rädd för inför att debutera.
Att inte skriva en tvåa.
Att börja tänka på skrivande som prestige.
Att inte vara nöjd med någonting.

Sedan finns ju vissa saker som skiljer mig från Amanda Svensson. Jag kan sitta uppe hela natten och levitera av skrivarflyt. Men det var längesen nu.

Så nu har jag skrivit två sidor till, hellre skit än tomma blad. 2690 ord, åtta sidor som måste bli femtio innan skolan börjar igen.

Hemma igen…

IMG_8867

…hos min någorlunda färgsorterade bokhylla. Skönt med lite storstadsbuller också, lite avgassot på balkongräcket.

Och ikväll är det pridegala i Kungsan. Borde orka gå dit.

Att bli ensam kvar

Jag läser om familjen i Rinkeby. En mamma och fem barn. De fick dö tillsammans åtminstone, ingen blev lämnad kvar, hinner jag tänka, innan jag läser:

Två personer vårdas just nu på sjukhus. Den ena personen, det sjätte barnet i den drabbade familjen, vårdas för allvarliga skador.

Jag ser den lilla människan framför mig, kämpa för sitt liv på sjukhus. Vad vaknar hon till?

Och som alltid i samband med familjetragedier tänker jag på Åmselemorden. 1988 var jag nio år och händelsen var värre än allt jag kunnat föreställa mig. Att vara sonen som blev kvar, jag klarade inte ens att tänka tanken klart.

Igår liksom då en vanlig sommarkväll. Sommarkvällar är så idylliskt harmlösa, ingenting ont händer då för det blir knappt mörkt. Men så dör någon. De man älskar högst.

Jag körde bil idag, med min familj i baksätet. Jag sjöng med till en av låtarna på Sommar och var pirrig av lycka, av att ha allt jag önskar mig och lite till. Och det är i de stunderna som livet blir som rangligast, när det är så där bra. En sommaridyll som slås i kras. Ofta tänker jag tanken hela vägen fram, till sitt mest morbida hjärtskärande slut. Och idag kramade jag ratten lite hårdare och sänkte hastigheten, bara lite grann.

Hörru livet, säger jag tyst. Jag vill ha kvar allt det här, fattar du det. Ta det aldrig ifrån mig.

Mina litterära fåtöljer

Jag hittade dem! Två för hundra i slutet av en grusväg. Min sambo tycker att de är för skabbiga för att han ens ska provsitta, men jag tycker att vem som helst kan se att dessa fåtöljer praktiskt taget kommer få böcker att skriva sig själva. Stora tankar att spira.

DSC00150 Här är fåtöljerna ihop med den gröna skålen jag fyndade igår. Matchar finfint.

DSC00151
Här är fåtöljerna med den enorma gräddtårta som vi ska äta nu.

Sommar

Jag har inte låtit mig fängslas av så många sommarpratare i år, men Morgan Alling idag berörde mig verkligen. En gång i tiden var jag lite kär i honom i Tippen, idag grät jag mig genom praktiskt taget hela programmet.

Kanske har det att göra med att jag blivit morsa. Att barns utsatthet och vuxnas makt gör om möjligt ännu ondare att tänka på nu. Jag har fortfarande lite magknip efter programmet. Fick ju lyssna via webben efter som jag ägnat hela dagen åt att loppishoppa.

Jag fyndade en sån där fin gammal herrcykel, för 200 kr. En barnstol att fästa på cykeln, 10 kr. En byrå 90 kr, Ryska folksagor 40 kr. Två gästsängar och två sköna stolar för sammanlagt 100 kr (inkl 10 kr i dricks) Fortfarande saknas några litterära fåtöljer, helst lite äldre stil, till mina skrivarcirklar. Men det är loppis imorgon också, så nya tag då.

Det finns faktiskt några fler sommarpratare som jag gillat i år: Hanna Hellquist, Nour El-Refai, Roger Wallis och några till. PO Enquist missade jag men honom måste jag höra. Författarna får man ju inte missa.

DSC00143 Min mamma och cykelfyndet.

Sankt Annadagen

Bild 89

De kvarvarande dagarna på landet sinar, på måndag bär det av mot Stockholm igen. Men idag laddas det i alla hörn inför Sankt Annadagen, årets höjdpunkt med full rulle längs hela väg 210. Jag drömmer om loppisfynd, gärna ett helt möblemang. Förra året var det tydligen en man på en av gårdarna som fått en stroke. Hans fru sålde allt i deras gemensamma hushåll, det vara bara att gå in och plocka. En aningen morbid känsla, sa hon som berättade.

En dålig start är åtminstone en start

Nu har jag skrivit tre sidor, 1357 ord. Jag vet uppriktigt sagt inte vad jag håller på med, men jag har fått för mig att tar jag mig till femtio sidor, så ordnar sig allt sedan. Då är det ju åtminstone en text, som går att pilla i. Ändra i. Bygga på.

Ögonen går i kors. En mygga trakasserade mig inatt, jag vaknade varje gång den stack mig men fångade den inte förrän i morse. En blodig fläck i handflatan som bevis på att det faktiskt var hon. Sommaren känns över, det är helt becksvart ute och har regnat hela kvällen. Och ändå är det bara mitten av juli.

Hur gjorde jag sist? Jag kommer inte ihåg. Jag minns bara att jag längtade efter att vara färdig så jag kunde redigera. Såg det som dekorationen på tårtan, bara detaljer efter allt jobb jag lagt ner. Jag läser Fridas blogg, hon producerar en bok i veckan känns det som. Jag är imponerad och avundsjuk. Men jag ska inte vara rädd, nu kör jag. Säger jag högt och höjer mitt vinglas i en ensam skål. Sambon sitter på övervåningen framför teven, barnet sover, mormor bläddrar i tidning i köket. Här, i rummet där jag sitter, är det helt släckt med undantag för skärmen och ljusstaken.

Det är grymt skaparväder åtminstone.

Snickarblogg

IMG_8848

Har haft obegränsade mängder energi under de senaste dagarna. Utforskade trädgården och hittade ett bigaråträd med pyttesmå sockersöta bär, i tusental. Nu har jag ätit ungefär hälften, magen knorrar och jag anar att en och annan fis kommer läggas i afton.

Så har vi slitit masonitskivorna från husets alla dörrar. Och tadaaaaa, grymt snygga speglar till vårt lilla skärgårdshemman, fanns under.

IMG_8835

IMG_8838

Nu sveper nordanvinden förbi utanför och vi sitter i de levande ljusens sken och stirrar ut genom spröjsarna. Sommaridyllen är komplett.

Jag visste det!

manus

Det var bara lite rödtjut som krävdes för att manusångesten skulle släppa. Är redan på kapitel sex och hittills flyter det på. Puh.